Idrottare är inte immun mot venöst tromboemboli (VTE). Unika fysiologiska och situationella faktorer skapar en distinkt riskprofil som kräver medvetenhet från idrottare, tränare och idrottsmedicinska team.
Idrottsspecifika riskfaktorer
1. Hemostatiska förändringar från motion
- Akut motion → trombocyaktivering, ökad fibrinogen, faktor VIII, vWF; minskad fibrinolys (↑ PAI-1).
- Protrombotiskt tillstånd kvarstår timmar post-motion.
2. Dehydrering och hemokoncentration
- Uthållighetsloppet: 2–6 % kroppsviktförlust → ökad viskosit, minskad venös retur.
- Upprepade cykler utan fullständig rehydrering sammansätter risk.
3. Vaskulär trauma
- Repetitiv mekanisk stress: "ansträngningstrombos" (Paget-Schroetter syndrom) – subklavia/axillär venkompression av hypertrofiade anteriora skalenamuskler hos överhandsidrottare (simmare, baseball, volleyboll, tyngdlyftare).
- Nedre extremitet: poplitea venfångst, tibial trauma från sparkning/löpning.
4. Resor
- Frekventa långdistansflyg eller bussresor till tävlingar; långvarig immobilisering post-tävling.
5. Läkemedel och tillägg
- Anabola androgena steroider (AAS): polycytemi, trombocyaktivering, lipidförändringar.
- Testosteronersättning (om ordinerad): liknande risker.
- Kombinerad hormonell kontraception (kvinnliga idrottare).
- NSAID: kan påverka endotelfunktion vid kroniskt bruk.
6. Anatomiska varianter
- May-Thurner syndrom (vänster iliakal venkompression av högra iliakal artär) – asymptomatisk tills utlöst.
- Thoracal utlopp syndrom (neurogen/venös).
Preventionsstrategier
- Hydrering: Förhydrering (5–7 mL/kg 4 timmar före); under: 150–250 mL/20 min; efter: 1,5x viktförlust. Inkludera elektrolyter.
- Kompressionskläder: Gradientkompressionsstrumpor (15–20 mmHg) under/efter motion och resor; vadmanschetter för överkroppsidrott.
- Rörlighet: Gå eller sträck varje timme på resedagar; undvik långvarigt sittande post-tävling.
- Återhämtning: Tillräcklig sömn, nutrition, periodisering – undvik överträningssyndrom (immun/endokrin störning).
- Medicinsk screening: Personlig/familjär VTE-anamnes; överväg trombofilitestning vid oprovocerad VTE eller stark familjeanamnes.
- Försiktigt tilläggsbruk: Undvik AAS; redovisa alla tillägg för idrottsmedicinsk läkare.
Igenkänning: Symtom att inte ignorera
- Ensidig lem svullnad (vad >3 cm skillnad, lår, arm)
- Smärta eller ömhet disproportionell mot ansträngning
- Värme, rödhet, cyanose
- Synliga kollaterala vener
- Övre extremitet: arm/nacke svullnad, axelbesvär (Paget-Schroetter)
- LE-symtom: plötslig andfåddhet, pleuritiskt bröstsmärta, hemoptys, synkope
Vitt symptom → omedelbar medicinsk utredning. Kör inte "genom det."
Diagnostik och återgång till sport
- Duplexultraljud (nedre/övre extremitet).
- D-dimer (förhöjd post-motion – tolka med försiktighet).
- Antikoagulation: DOAK föredras (ingen övervakning, snabb offset); varaktighet 3–6 månader provozierad, indefinit om oprovocerad/återkommande.
- RTP-protokoll: Gradvis återintroduktion efter 2–4 veckor terapeutisk antikoagulation; godkännande av hematolog + idrottsmedicin. Kontaktsport kräver individualiserad riskbedömning.
- Kompressionskläde under återgång.
Specialgrupper
- Para-idrottare (rullstolsanvändare): Högst risk – immobilitet, venös stas, autonom dysreglering. Daglig LMWH eller DOAK profylax ofta indikerat; GCS obligatoriskt.
- Ungdomsidrottare: Tillväxtrelaterad vaskulär kompression; hormonell kontraception beslut.
Nyckelbudskap
VTE hos idrottare är underkänd. "Frisk" yttre döljer risk. Utbildning, hydrering, kompression, resehygien och snabb symptomhantering håller idrottare i spelet – vid liv.
