Diagnostik av miltskada kombinerar klinisk bedömning, bildgivning och laboratoriedata för att gradera skada och vägleda hantering (icke-operativ vs operativ).
1. Klinisk undersökning
- Ömhet i vänstra övre kvadranten, försvar, rebound-ömhet.
- Kehrs tecken: Vänster axelsmärta (diafragmatisk irritation från blod).
- Bukdistension, hypotension (vid signifikant blödning).
- Revbensfrakturer (vänstra 9–11) ökar misstanke.
2. Bildgivning (Guldstandard: CT med IV-kontrast)
- CT buk/beck: Upptäcker lacera, hematom (subkapsulärt, intraparenkymatöst), aktiv kontrastextravasation (blush), hemoperitoneum. Graderar skada (AAST 1–5).
- FAST / E-FAST (ultraljud): Snabb sängkantscreening för fri vätska. Låg känslighet för enbart parenkymskada.
- MRT: Sällan; om CT kontraindicerad (graviditet, kontrastallergi) – men långsammare, mindre tillgänglig.
3. Laboratorieprover
- Seriella hemoglobin/hematokrit (trend > enskilt värde).
- Trombocyter, INR, fibrinogen (koagulopati-bedömning).
- Typ & screening/korsmatchning.
- Laktat, basbrist (chocksvårighetsgrad).
4. Diagnostisk laparoskopi
Sällan behövs om CT tvetydig och patient stabil; eller för samtidiga skador som kräver laparotomi.
AAST Miltskada Skala (Grader 1–5)
- Grad I: Subkapsulärt hematom <10 % yta / lacera <1 cm djup.
- Grad II: Subkapsulärt 10–50 % / lacera 1–3 cm.
- Grad III: Subkapsulärt >50 % eller rupturerat / lacera >3 cm / parenkymatost hematom >5 cm.
- Grad IV: Lacera involverar segmentala/hilära kärl / parenkymatost hematom >5 cm expanderande.
- Grad V: Iskrossad milt / hilär vaskulär skada devaskulariserar milten.
Hanteringsalgoritm
- Grader I–III, hemodynamiskt stabil → Icke-operativ hantering (NOM) med observation, seriella undersökningar, Hb-kontroller, upprepad bildgivning.
- Grader IV–V, eller hemodynamisk instabilitet → Splenektomi eller splenorrafi (reparation).
- Angioembolering: Adjunkt för kontrastblush (Grad III–IV) hos stabila patienter.
Mål: Bevara miltimmunitet när möjligt; förebygg missad skada/försenad ruptur.
