Vatten från sjöar och bäckar under camping och vandring, eller vattenförsörjning som förorenats av översvämningar eller andra naturkatastrofer, bör aldrig användas för drickning, matlagning eller tandborstning utan att först behandlas. Beroende på tillgänglig tid och resurser finns flera effektiva sätt att göra vattnet säkert att dricka.
Vatten som är grumligt eller innehåller synliga partiklar bör först sedimenteras och filtreras. Häll vattnet i en ren behållare och låt det stå orört i minst 24 timmar om möjligt. Större partiklar kan sjunka till botten redan efter en till två timmar. När sedimentet bildats på behållarens botten kan du försiktigt hälla eller ösa upp det klara vattnet från ytan.
Om vattnet fortfarande inte är helt klart efter 24 timmar, filtrera det genom en fin, ren trasa, ett pappersfilter eller ett lerfilter om ett sådant finns tillgängligt. Mycket fina partiklar kan kräva flockning för att tas bort.
Kom ihåg att vatten som sedimenterats och filtrerats alltid bör kokas eller kemiskt behandlas innan det dricks.
Kokning är en mycket effektiv metod för att döda alla typer av vattenburna bakterier, virus och parasiter.
Koka upp vattnet till en rullande kokning i en till fem minuter. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att du lägger till ytterligare en minuts koktid för varje 500 meter över havsytan. Förvara vattnet i samma behållare som det kokades i och använd det helst kort efter att det svalnat.
Kemisk desinfektion räknas som den mest effektiva metoden för att göra vatten säkert att dricka.
Klor är en av de vanligaste metoderna. Tillsätt 10 droppar av en 1-procentig klorlösning, alternativt en till två droppar parfymfritt hushållsblekmedel, per liter klart vatten och låt blandningen verka i 30 minuter.
Jod är en annan vanlig metod för att göra dricksvatten säkert vid kortvarig användning. Flera olika jodpreparat finns att köpa kommersiellt.
Utöver detta används även andra, mindre vanliga kemiska behandlingsmetoder för vattenrening på samhällsnivå.
Solbehandling fungerar genom att värma upp vattnet samtidigt som det utsätts för UV-strålning. Metoden är enkel och kostnadsfri, men tar flera timmar.
Fyll en genomskinlig flaska till tre fjärdedelar med klart vatten och skaka den för att lufta vattnet. Fyll sedan på med vatten tills flaskan är helt full. Placera flaskan i solen, gärna på en metallplåt, på ett tak eller i en solbox – en låda som klätts med aluminiumfolie.
Låt flaskan stå i sex timmar i full sol, eller upp till två dagar i halvskugga.
Metoden blir ännu effektivare om flaskans sida som vetter bort från solen är målad svart, eftersom den då absorberar och avger mer värme. Kraftigt repade eller grumliga flaskor bör bytas ut, eftersom repor och grumling hindrar UV-strålarna från att nå vattnet ordentligt.
Flockning: Genom att tillsätta kemikalier som alun klumpar mycket små partiklar, exempelvis lera och virus, ihop sig och blir tunga nog att sedimentera bort. Metoden används främst av utbildad personal i nödsituationer.
Ozon och syror: Ozon, limejuice och andra syror kan användas för kemisk vattenbehandling, men dessa metoder är opraktiska i hemmet eller vid friluftsliv för att döda alla patogener.
Sand- och kolfiltrering: Används ofta för att rena dricksvatten på samhällsnivå. Vatten som filtrerats genom sand eller kol kräver dock vanligtvis ytterligare desinfektion.
• Miljöskyddsmyndigheten (EPA) rekommenderar dubbelt så hög dos av klor eller jod för att behandla grumligt vatten.
• Jod är olämpligt för långvarig användning på grund av möjliga negativa hälsoeffekter.
• Grumligt vatten bör inte behandlas med solbehandlingsmetoden.
• Solbehandling fungerar bäst i tropiskt klimat.
• Var alltid försiktig när du behandlar ditt eget dricksvatten – vissa patogener kanske inte förstörs helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online