För vissa är springande tröttsamt, stressigt och smärtsamt. För andra är det spännande, fridfullt och hälsosamt. Vem som helst kan bli löpare – allt som krävs är vilja, ett bra par skor och lite kunskap. Skillnaden mellan att springa uppför backar och på plan mark kan innebära hundratals kalorier i förbränning.
Oavsett om du springer uppåt eller på plan yta är det en kraftfull fysisk ansträngning med många positiva hälsoeffekter: ökad HDL (gott kolesterol), sänkt blodtryck, minskad kroppsfett, minskat stress, förebyggande av hjärtsjukdomar och lägre risk för många cancerformer.
Enligt Journal of Applied Physiology definieras uppförsbackespringning som en uppåtgående lutning. Exempel är löpband med lutning, backar, vandringsspåret och kullar. Plan springning sker på gator, inomhus-/utomhusbanor, parker eller löpband med noll lutning. Om du springer uppför en backe i samma tempo som på plan mark ger tyngdkraften större motstånd och kräver mer energi.
Löpgurun och författare Sam Murphy ger en tumregel: ca 100 kalorier per mil. Antalet kalorier varierar med hastighet, intensitet och tid. Exempel: En 130-punds kvinna (ca 59 kg) som springer i 10-minuters-tempo bränner ~100 kalorier/mil på plan mark, men uppför backe i samma tempo bränner hon 200 kalorier mer per mil. Uppförsbackespringning aktiverar också 20 % fler muskelfibrer.
Att springa uppför backar bränner generellt fler kalorier, men med rätt teknik kan plan springning ge en jämn förbränning. Motstånds- och intervallträning är två metoder: lägg till vikter (fotleds-, handleds-, mage- eller handvikter) eller en liten fallskärm för motstånd. Intervallträning – korta explosiva sprintar med vilopauser – är kanske det mest effektiva sättet att matcha uppförsbackeförbränningen, då den aktiverar fler muskelfibrer och ökar energiproduktionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online