Borderline hos barn – symtom, diagnos och behandling

Borderline personlighetsstörning (BPD) är en psykisk störning som oftast visar sig under tonåren. Det yngsta barnet som fått diagnosen var 12 år gammalt. Psykologer och psykiatriker tror dock att symtomen kan se annorlunda ut hos barn som ännu inte har nått puberteten. Att känna till de tidiga varningstecknen kan därför vara avgörande för att kunna ge barnet rätt stöd i tid.

Vad är borderline?

Borderline personlighetsstörning är en av tio medicinskt erkända personlighetssyndrom. Människor med borderline har svårt att reglera sina känslor, saknar ofta en stabil identitet, har en kraftigt nedsatt självbild och kan uppvisa självmordstankar eller självskadebeteende. Den största gruppen som får diagnosen är unga kvinnor.

Kriterier för diagnos

Att en borderline-diagnos sällan ställs på barn beror på de kriterier som American Psychological Association har fastställt. Enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) måste en person uppvisa minst fem av nio karaktärsdrag under mer än ett år. Många av dessa kriterier återfinns sällan hos barn under 12 års ålder, vilket gör diagnosen svår att fastställa i unga år.

Symtom att hålla utkik efter

Det finns andra tecken som kan vara föregångare till en borderline-diagnos senare i tonåren. Okontrollerade känsloreaktioner, kraftiga humörsvängningar, dålig impulskontroll samt aggression eller skada riktad mot den egna kroppen är signaler på att du bör söka professionell hjälp. Ju tidigare insatsen kommer, desto bättre blir prognosen för barnets fortsatta utveckling.

Behandling

Psykoterapi är den huvudsakliga behandlingsformen för personer med borderline. En relativt ny metod som kallas dialektisk beteendeterapi (DBT) lär patienterna hur de kan få kontroll över sina känslor. Behandlingen sker ofta i grupp där viktiga livskunskaper tränas upp på nytt. DBT har visat sig effektiv för tonåringar med borderline och fungerar även för yngre barn.

Sök alltid professionell hjälp

Försök aldrig att ställa diagnos eller behandla ditt barn på egen hand. Kontakta legitimerade kliniker, familjeläkare, psykologer eller psykiatriker för en korrekt och grundlig bedömning av barnets mående.