Psykologiska behandlingar för ångest hos barn spänner över allt från enkla självhanteringstekniker till mer komplexa terapiformer. Att kombinera läkemedel med psykologisk behandling kan förstärka behandlingseffekten samt förebygga eller kontrollera svåra ångestattacker. Vilken typ av behandling som behövs beror i stor utsträckning på hur intensiv och hur ofta förekommande barnets ångest är.
Ett barn är aldrig för litet eller för gammalt för att få en ångestdiagnos. Om ångesten lämnas obehandlad kan den förvärras och så småningom följa med in i vuxenlivet och leda till långvariga problem. I ett försök att fly undan de obehagliga känslorna vänder sig det överängsliga barnet ofta till experiment med droger eller alkohol.
Ångest kan vara specifik, till exempel kopplad till separation från en närstående person, eller mer generell som vid generaliserat ångestsyndrom. Varje typ av ångest kräver en egen anpassad psykologisk behandling som ofta innefattar en kombination av terapeuter, läkare, medicinering och föräldrainvolvering.
Ett barn som lär sig att identifiera och hantera stressiga situationer har bättre förutsättningar att bemöta ångesten innan den går ur kontroll. Självhanteringsverktyg lär barnet känna igen sina ångestutlösare, så att det kan förebygga eller hantera besvären helt på egen hand.
Att veta vad som orsakar ångesten är en grundförutsättning för självhantering. Om stressorn inte går att undvika lär sig barnet att anpassa sig och hantera sin reaktion redan innan situationen uppstår. Detta verktyg betonar kontroll och stärker samtidigt barnets självförtroende.
Förmågan att slappna av och lugna ner sig i en ångestfylld situation minskar väsentligt eller eliminerar helt den negativa reaktionen. De bästa avslappningsteknikerna fokuserar på andningen.
Andning ökar syreflödet i kroppen och minskar naturligt stressnivån. Att koncentrera sig på andningen skapar dessutom en distraktion som ytterligare sänker stressen. Ett sätt att göra djupandring roligt och enkelt är att coacha barnet att blåsa upp och tömma "ballongen" i magen. En annan fantasifull övning är att låta andedraget åka hiss – det startar i näsan, reser genom hela kroppen och anländer slutligen till tårna.
Kognitiv beteendeterapi fokuserar på att lära barnet varför vissa beteenden är olämpliga. Att använda en berättelse eller rollspel för att gestalta situationen är ett utmärkt exempel på hur KBT kan hjälpa barn att förändra sina reaktionsmönster.
Eftersom rädsla är en stor del av ångest kan bristande kunskap också vara en bidragande orsak. Liten eller ingen information om ett ämne eller en situation skapar ökad potential för rädsla och oro. Denna minskar naturligt när barnet får en fullständig förståelse för det stressande, något som förmedlas genom terapins metoder.
Regelbundna samtal med en kurator eller terapeut är en vanlig metod för att hantera ångest. Att fokusera på just den aspekt av ångesten som orsakar mest lidande kan hjälpa barnet att övervinna den. Uppmuntrande samtal avslöjar underliggande orsaker till stress och oro och ger barnet ett utlopp för att släppa på sina rädslor.
Om ångesten har en specifik orsak kan psykoterapin angripa den genom exponering. Genom att långsamt låta barnet konfrontera sin rädsla kan den med tiden avdramatiseras. Även om det till en början kan verka förvärra ångesten, kan den till sist besegras. Är rädslan mycket stark kan terapeuten först simulera orsaken med hjälp av dator eller bilder. Så småningom klarar barnet av att möta det verkliga.
Om de psykologiska behandlingarna inte fullt ut löser problemet kan medicinering vara till hjälp. Beroende på svårighetsgraden och de komplikationer som barnets ångest orsakar kan läkemedel vara nödvändiga – eller inte. Psykologen kan remittera barnet till en psykiater som specialiserat sig på just den aktuella typen av ångest. Medan en psykolog kan identifiera ett eventuellt behov av medicinering är det endast en legitimerad psykiater som kan göra en fullständig utredning och förskriva rätt läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online