Trichotillomani är en psykisk hälsostörning som kännetecknas av ett återkommande tvång att rycka ut hår, vilket leder till märkbar hårförlust. Håret kan sitta på huvudet, men det kan även röra sig om ögonbryn, ögonfransar eller kroppsbehåring. Tillståndet klassificeras som en impulskontrollstörning och anses ofta vara relaterat till ångest eller tvångssyndrom (OCD). Även om flera olika förklaringar har föreslagits finns det ännu inget entydigt svar på varför vissa personer utvecklar tillståndet.
Psykoanalytiker ser trichotillomani som ett sätt att hantera omedvetna inre konflikter. Dessa kan ha sitt ursprung i traumatiska händelser eller övergrepp under barndomen, exempelvis sexuella övergrepp eller försummelse. Enligt denna teori fungerar hårplockandet som en komplex försvarsmekanism som hjälper personen att hantera smärtsamma känslor.
Biologer betraktar tillståndet som en genetisk fråga och menar att det är ärftligt. Som stöd pekar de på att personer med trichotillomani ofta har nära släktingar som diagnostiserats med någon form av tvångsstörning. Mutationer i genen SLITRK1 har dessutom kopplats till trichotillomani i forskning.
Beteendevetare ser trichotillomani som ett inlärt beteende. De antar att ett barn kan ha imiterat en förälder eller annan viktig person i sin omgivning som uppvisade samma beteende. En annan möjlighet är att personen vid ett tillfälle av stress upplevde att hårplockande lindrade spänningen, vilket sedan utvecklades till en vana. Oavsett hur beteendet lärs in är beteendevetarna övertygade om att det blev ett effektivt verktyg som bidrog till störningens uppkomst.
Vissa studier av humör- och ångestsyndrom, inklusive tvångssyndrom, tyder på att trichotillomani kan bero på obalans i hjärnans signalsubstanser. Särskilt substanserna serotonin och dopamin misstänks spela en roll i sjukdomsbilden.
Trichotillomani är ett plågsamt problem med oklara orsaker, men det finns behandlingar som visat god effekt. Läkemedel som klomipramin (Anafranil), som ordineras mot tvångssyndrom, har haft viss verkan vid detta tillstånd. Vissa antidepressiva läkemedel ur gruppen selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), exempelvis paroxetin (Paxil) och fluoxetin (Prozac), har också visat lovande resultat. Beteendeterapi som lär ut alternativa avslappnings- och hanteringstekniker kan dessutom vara till stor hjälp. Trots att det är ett svårt problem finns det hopp för den som söker rätt stöd och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online