Psykogena röststörningar orsakas av psykologiska faktorer, ofta i samband med en traumatisk händelse eller långvarig stress. Till dessa störningar hör dysfoni – ett nedsatt eller stört röstande – samt afoni, ett tillstånd där personen helt tappar förmågan att tala. Med rätt kombination av psykoterapi och logopedisk behandling är prognosen oftast god.
Psykogena röststörningar är lika verkliga som störningar med fysisk orsak. Patienten har svårt att tala tydligt eller kan vara helt stum. För att kunna ställa diagnosen undersöker först en öron-näsa-hals-specialist patienten för att utesluta en organisk orsak till besvären. Om ingen sådan orsak kan påvisas krävs en psykologisk eller psykiatrisk utredning för att fastställa diagnosen psykogen röststörning.
Det finns två huvudtyper av psykogena röststörningar: dysfoni och afoni.
Dysfoni kännetecknas av återkommande, omedvetna spänningar eller sammandragningar i struphuvudet. Rösten låter ansträngd, väsande eller klämd. Afoni innebär att personen helt förlorar förmågan att tala. De flesta fall av dysfoni och afoni har dock inte psykogen orsak, men vissa gör det.
Orsakerna till psykogen röststörning kan vara en enskild traumatisk händelse, exempelvis ett övergrepp, eller en långvarig stressfylld livssituation. Enligt boken "Understanding and Treating Psychogenic Voice Disorder: A CBT Framework" kan flera underliggande faktorer bidra till tillståndet. Familjerelaterade och personliga svårigheter, problem med att uttrycka åsikter och känslor, en benägenhet att undertrycka ilska och frustration samt känslor av överbelastning och hjälplöshet är alla riskfaktorer. En person som känner sig oförmögen att göra sin röst hörd om problemen och orättvisorna i sitt liv kan en dag upptäcka att hon bokstavligen inte längre kan tala. Störningen drabbar kvinnor betydligt oftare än män, med ett förhållande på cirka 8:1.
Det kan ibland kosta något att säga ifrån, och personer som drabbas av psykogena röststörningar kan ha korrekt uppfattat att de befann sig i en miljö där det inte var tryggt att använda sin röst. De bästa förutsättningarna för tillfrisknande finns när patienten lever i en stödjande omgivning där det att tala ut inte leder till bestraffning eller isolering.
Psykogena röststörningar behandlas med en kombination av logopedisk träning och psykoterapi. Om de bakomliggande orsakerna till talstörningen har lösts framgångsrikt ligger huvudfokus i behandlingen på att logopeden hjälper patienten att återlära funktionella talvanor. För den patient vars trauma aldrig har bearbetats är den mest effektiva behandlingen i hög grad beroende av psykoterapi, för att hjälpa patienten att gräva fram och bearbeta den händelse som ledde till att rösten förlorades.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online