Tvångssyndrom (OCD) och säsongberoende depression (SAD) är två tillstånd som påverkar miljontals människor världen över. Uppskattningsvis 500 000 amerikaner lider av SAD, och enligt Obsessive Compulsive Foundation har ungefär en av femtio personer i USA OCD. Båda tillstånden räknas som humörstörningar, vilket innebär att det finns ett betydande utrymme för överlapp vid diagnostisering. Viktiga faktorer att ta hänsyn till är hur ofta relaterade symtom förekommer och hur allvarliga de är, eftersom de påverkar personens förmåga att fungera i vardagen.
OCD är en ångeststörning som kännetecknas av obehagliga, okontrollerbara tankar i kombination med ritualiserade tvångshandlingar, det vill säga handlingar som upprepas om och om igen. Ett klassiskt exempel är tvångsmässig handtvättning. Den tvångstanke som ligger bakom den upprepade handtvättningen kan exempelvis vara "Jag är smutsig" eller "Alla dessa bakterier kommer att döda mig". Denna underkategori kallas ofta för "tvättare".
Andra underkategorier av OCD inkluderar:
Gemensamt för alla dessa beteenden är att varje tvångshandling utförs för att motverka de obehagliga tankarna. Ett återkommande tema är en känsla av fara eller hot om skada om personen inte utför beteendet.
SAD är en depressiv störning som innebär en onormalt nedstämdhet under vintermånaderna, ofta kallad "vinterblues". Typiska symtom är nedstämdhet, kraftigt ökad eller minskad aptit samt sömnproblem i form av insomni eller hypersomni (överdriven sömnighet). Mönstret återkommer år efter år och påverkar personens förmåga att fungera normalt i vardagen på ett betydande sätt.
Det finns även en omvänd form av säsongberoende depression som inträffar under sommaren. Den drabbade kan då uppleva förhöjd ångest under denna period.
Det finns ingen exakt procentsats som visar hur ofta OCD och SAD förekommer samtidigt. Forskning på området är fortfarande relativt ny, även det finns tydliga korrelationer mellan symtomen vid de båda störningarna. Dessutom går många människor odiagnostiserade med SAD eftersom tillståndet ofta avfärdas som något mindre allvarligt.
Så sent som i DSM IV-TR (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) klassificerades inte SAD som en egen diagnos, utan som en specifik typ av svår depression.
Även om det inte finns några diagnostiska kriterier som specifikt överlappar mellan OCD och SAD, finns det en reell risk att OCD utlöser depressiva symtom. En person med OCD kan klara av att hantera en nedstämdhet under sommaren, men det är vanligt att de flesta upplever en dipp i humöret under vintern. Hos en person med OCD kan detta lägre humör, förvärrat av skamkänslor eller skrämsel över sitt eget beteende, utvecklas till SAD.
Personer som uppvisar symtom på båda tillstånden riskerar dessutom att feldiagnostiseras med bipolär sjukdom – en humörstörning som kännetecknas av perioder av mani (kraftigt högt stämningsläge eller irritabilitet) följt av perioder av svår depression.
En behandlingsform som används både vid SAD och OCD är ljusterapi. Patienten tillbringar en viss tid under en speciell lampa för att lindra depressiva symtom och minska ångest. En studie publicerad 2006 i Bulletin of the Japanese Society for Neurochemistry visade att ljusterapi var gynnsamt för patienter diagnosticerade med både OCD och SAD.
Ljusterapi är effektivt för att minska stress och ångest, vilka ligger till grund för OCD. Ju mindre stress personen upplever, desto mindre behov finns av att utföra de ritualer som hör till de tvångsmässiga tankarna. Vid SAD fungerar ljusterapi eftersom ljus stimulerar frisättningen av signalsubstansen serotonin, som är starkt kopplad till humöret.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) hjälper individen att koppla samman tankar med handlingar och kan lära om de ritualiserade beteenden som ses vid OCD. KBT har också visat sig framgångsrikt vid behandling av SAD, eftersom det hjälper patienten att lyfta sitt humör genom att förändra sitt tänkande under de perioder då symtomen är som värst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online