Att ge rådgivning till mobbare innebär ett visst mått av psykologiskt spel. Oavsett hur välplanerat arbetet är får rådgivaren aldrig låta sig besegras av vare sig skrämsel eller charm. Människor blir mobbare via många olika vägar, men önskan att dominera och rädslan för maktlöshet utgör de två motsatta polerna i det som kan kallas mobbningskontinuumet. God humor, tålamod och genuin värme från rådgivarens sida är avgörande – men en orubblig vägran att vika sig för hot är helt oumbärlig.
Mobbare lever i en ostadig värld, oavsett hur oslagbara de vill framstå i andras ögon. De misstolkar ofta falsk undergivenhet som den verkliga gemenskap och det kamratskap som de ofta i hemlighet behöver. Men om en större mobbare plötsligt dyker upp kan deras sköra status kollapsa ögonblickligen.
Mobbare behöver klok vägledning precis lika mycket som deras offer gör. De tekniker som krävs skiljer sig dock åt beroende på vilken form av mobbning personen har anammat. Vänlighet och tålamod kan hjälpa den räddslodrivna mobbaren, men samma metoder kan i stället fördjupa sadismen hos den elakartade aggressorn.
Tålmodig fördragsamhet gynnar den räddslodrivna mobbaren. Psykoanalytikern Neville Symington varnar dock för att en mer elakartad aggressor ofta framkallar kompliscitet, misstro eller fördömelse hos alla som försöker hjälpa hen.
Börja med gruppen som drivs av rädsla: det tidiga skedet av rådgivningen bör syfta till att skapa en känslomässigt "inneslutande" miljö. Enligt psykoanalytikern Wilfred Bion innebär detta en beredskap att ta emot och bära känslor som patienten själv inte klarar av att hantera. Rådgivaren bör noggrant granska de känslor som väcks i hen själv under samtalens gång. Bion hävdar att rädda känslor kan tvingas över på andra människor genom skrämmande beteende. Genom att bära rädslan utan att underkasta sig eller slå tillbaka visar rådgivaren en ny väg framåt.
Mobbning som bygger på rädsla kräver stor tolerans och tålamod från rådgivarens sida. Du kan behöva absorbera förolämpningar, hån och nedvärderingar utan att svara med vedergällning eller kritik.
Fokusera i detta skede på att förstå och "hålla" mobbarens utstötta känslor. Låt dig stanna kvar i den roll som patienten placerar dig i när hen dramatiserar sin innersta konflikt. När tillräckligt förtroende har byggts upp kan du förklara att du ser att hen känner sig tvungen att skrämma andra – ända tills hen vet att hen kan lita på att du inte kommer att skrämma hen. Ett sådant svar främjar insikt och bygger på din förmåga att bära den smärta som mobbaren normalt flyr ifrån istället för att konfrontera.
När mobbningen bygger på elak njutning tolkas rådgivarens tålamod och vänlighet snabbt som föraktvärd godtrogenhet. Här gäller det att inte göra några eftergifter.
Du måste utmana sadismen genom att orubbligt vägra spela masochisten. Lugna, neutralt tonade svar är mest effektiva. Din uppgift är att överleva de sadistiska attackerna med din vänlighet, integritet och värdighet intakt. Genom att visa denna styrka förebildar du en icke-sadistisk form av robusthet – något som mobbaren bör få observera och lära sig av.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online