Kobolt (Co) är en metall som vanligtvis utvinns genom brytning av malmer som innehåller nickel, silver, bly, koppar och järn. Grundämnet upptäcktes 1739 av svensken Georg Brandt, som då försökte bevisa att vissa mineral kunde färga glas blått. Idag sträcker sig koboltens användningsområden allt från hälsa och näring till avancerade industriella tillämpningar.
USA:s regering klassificerar kobolt som en strategisk metall, eftersom en brist vid ett nationellt nödläge skulle påverka landets ekonomiska, industriella och försvarsmässiga kapacitet. Det mesta av den kobolt som används i USA måste därför importeras.
Superlegeringar som innehåller kobolt står för ungefär hälften av den årliga koboltförbrukningen i världen. Dessa högpresterande legeringar används främst för att tillverka jetmotorer och gasturbiner, tack vare sin förmåga att motstå extrema temperaturer.
När aluminium, nickel och kobolt kombineras i legeringsform bildas alnico, ett material som ger upphov till starka magneter. Dessa permanentmagneter återfinns i hörapparater, kompasser, mikrofoner och till och med i bilars airbag-system. Även skärverktyg tillverkas av stellite-legeringar, som består av kobolt, krom och volfram.
Kobolt används vid elektrogalvanisering, en process där ett tunt lager material läggs på ett föremåls yta för att ge det särskilda estetiska eller skyddande egenskaper. Ett koboltbelagt föremål får en attraktiv, hållbar yta som samtidigt effektivt motverkar rostbildning.
Kobolt spelar en central roll i utvecklingen av modern energiteknik. Metallen är känd för att förbättra prestandan hos laddningsbara batterier och utgör en viktig beståndsdel i batterisystemen för hybrid- och eldrivna fordon.
Koboltlegeringar används i ortopediska implantat tillsammans med titan och rostfritt stål, tack vare sitt höga motståndskraft och biokompatibilitet. Enligt Idaho Cobalt Project används skaft av kobolt-krom i cirka 70 procent av alla höftprotesoperationer.
I form av den radioaktiva isotopen kobolt-60, som avger gammastrålning, kan kobolt användas för att behandla vissa former av cancer. Isotopen har även en annan viktig medicinsk funktion – den används för att sterilisera medicinska instrument och förnödenheter.
I kemiska former som klorid, sulfat, acetat eller nitrat kan kobolt användas för att korrigera mineralbrist hos betande djur som vistas på mark med lågt koboltinnehåll. För människor är kobolt en livsviktig beståndsdel i vitamin B12, som behövs för bland annat nervsystemets och blodbildningens funktion.
Redan sedan antiken har kobolt uppskattats för sin förmåga att skapa vackra blå nyanser. Koboltsalter används än idag för att färga porslin, glas, keramik och kakel i djupblå toner – precis som i de berömda blåmålade kinesiska porslinsföremålen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online