Soja är en subtropisk växt som enligt Mayo Clinic har odlats i minst 5 000 år. Genom historien har den använts som köttsubstitut, som proteintillskott och till och med som stimulantia för kvinnliga hormoner. Samtidigt finns det motstridiga rapporter som hävdar att soja kan vara betydligt mer skadlig än nyttig. Båda sidor i debatten kräver dock mer forskning innan någon klar slutsats kan dras.
Komsten av sojabaserade modersmjölkersättningar har fått sojans kritiker att kalla produkten för "p-piller för bebisar". Soja innehåller nämligen föreningar som kallas fytoöstrogener och som efterliknar hormonet östrogen. Studier på råttor, utförda av Dr. Claude Harris, visade försenad pubertet hos hanar under utveckling, vilket kan tyda på liknande effekter hos människor.
Liknande resultat i en studie av vegetarianer, som tenderar att konsumera mer soja, antyder att dessa fytoöstrogener kan orsaka förändrad utveckling. Om så är fallet skulle det vara särskilt problematiskt om det påverkar den "testosteronökning" som normalt sker hos pojkar under de första levnadsmånaderna och som styr de manliga karaktärsdrag som senare uttrycks mentalt och fysiskt efter puberteten.
Livsmedel som anses hämma sköldkörtelns aktivitet kallas strumabildande, eller goitrogena, livsmedel. De begränsar sköldkörtelns förmåga att bearbeta jod, vilket är avgörande för att körteln ska fungera korrekt. Enligt två italienska studier av Dr. Romboli och Dr. Avanzi är soja ett av de mest kraftfulla goitrogena livsmedlen som finns. Har du en över- eller underaktiv sköldkörtel kan soja därför kraftigt påverka dina hormonhalter. Detta kan i sin tur leda till viktuppgång, oregelbunden kroppstemperatur och koncentrationssvårigheter.
Fytoöstrogener i mat är inte bara ett problem för spädbarn – en hormonobalans kan orsaka besvär i alla åldrar. Ett överskott av östrogen hos kvinnor kan leda till bröstcancer, livmodermyom och infertilitet. Hos män kan för höga östrogennivåer ge impotens, trötthet och utveckling av kvinnliga kroppsdrag. Dessa problem uppstår oftast bara vid överdriven konsumtion, men för vegetarianer och andra som äter soja som en av sina huvudsakliga livsmedelskällor är riskerna betydligt större.
Soja innehåller föreningar som blockerar trypsin, det enzym som behövs för att bryta ner proteiner i magen. Ett alltför högt intag av soja kan därför göra att kroppen får svårt att smälta protein ordentligt, vilket kan ge magbesvär och belasta bukspottkörteln. Bra att veta är att soja förlorar denna hämmande egenskap när den fermenteras, vilket är fallet med traditionella sojaprodukter som miso, tempeh och natto.
Soja tros också öka kroppens behov av vissa vitaminer, framför allt B12 och D. En studie från 1982 på spädbarn inom Black Hebrew-gruppen visade att barn som fick utspädd sojamjölk drabbades av B12-brist och att deras föräldrar led av uttalad B12-anemi. Enligt bloggen Food Renegade innehåller soja dessutom fytater, som hämmar de enzymer som gör att kroppen kan bryta ner och ta upp mineraler. Det gäller bland annat kalcium, koppar, magnesium och järn. Kan dessa mineraler inte tas upp ordentligt kan problem kopplade till mineralbrist – exempelvis hämmad tillväxt – uppstå.
Forskningen kring soja är långt ifrån entydig, och många av studierna är antingen djurstudier eller preliminära. För de flesta människor utgör måttlig konsumtion av soja ingen större risk, men om du äter stora mängder dagligen, har sköldkörtelbesvär, är gravid eller ger ditt barn ersättning är det klokt att välja fermenterade sojaprodukter och rådfråga läkare eller dietist för individuell vägledning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online