Det råder knappast någon tvekan om att bantning kan bli monotont. Det finns ingredienser att väga och etiketter att läsa igenom, och de flesta drabbas förr eller senare av hunger som får dem att ge upp dieten helt. GI-dieten hävdar att det finns sätt att komma runt dessa problem.
GI står för glykemiskt index, ett mått på hur snabbt kroppen bryter ner mat och omvandlar den till glukos – kroppens viktigaste energikälla. Livsmedel med högt värde bryts ner snabbt och ger en kortvarig blodsockertopp, medan livsmedel med lågt värde ger en jämnare och mer långvarig energitillförsel.
Grundtanken bakom GI-dieten är att de flesta dieter misslyckas av två skäl: de tillåter inte tillräckligt med mat för att personen ska känna sig mätt, eller så är de alldeles för komplicerade att följa i vardagen. Genom att fokusera på matens kvalitet istället för enbart mängden försöker GI-dieten lösa båda dessa problem.
Livsmedel med lågt glykemiskt index ger en varaktig mättnadskänsla eftersom de bryts ner långsamt i kroppen. Detta gör det lättare att undvika frestelser mellan måltiderna och minskar risken för att man äter mer än nödvändigt.
Maten som utgör grunden i GI-dieten är dessutom rik på viktiga näringsämnen som vitaminer, mineraler och fibrer. Det gör kosten inte bara effektiv utan även nyttig för kroppen på flera sätt.
GI-dieten delar in livsmedel i tre kategorier: livsmedel du bör undvika, livsmedel du bör äta med måtta samt livsmedel du kan välja fritt. Denna enkla indelning gör dieten lätt att följa utan att behöva räkna kalorier eller väga varje portion.
Bantning baserad på glykemiskt index har sina rötter i år 1981, då professor David Jenkins vid University of Toronto introducerade konceptet. Jenkins, vars specialitet var nutrition, utvecklade indexet ursprungligen som ett verktyg för patienter med diabetes men metoden spreds snabbt som en populär metod för viktkontroll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online