Fytokemikalier är naturliga kemiska föreningar som finns i växter och som erbjuder betydande hälsofördelar för människor, exempelvis genom att minska oxidativ stress och inflammation. Även om frukt och grönsaker är rika på fytonäringsämnen kan det ibland vara fördelaktigt att inta en specifik fytokemikalie i mer koncentrerad form. Ett exempel är den antiinflammatoriska föreningen quercetin, som finns i lök. För att komma åt dessa värdefulla ämnen finns flera olika extraktionsmetoder.
Det enklaste sättet att "extrahera" fytokemikalier ur en grönsak är genom att pressa juice. Genom att separera bort de extra fibrerna gör processen det möjligt att konsumera mycket högre koncentrationer av det nyttiga ämnet än vad som skulle vara möjligt genom att äta grönsaken i sin helhet. Att dricka ett glas kåljuice är betydligt enklare och mer effektivt än att äta ett helt rått kålhuvud. Vissa fytokemikalier, däremot – som quercetinet i lök – kräver mer sofistikerade extraktionsmetoder.
Innan själva extraktionen kan påbörjas krossas grönsakerna först med mortel och stöt. De kan även finhackas eller bearbetas i en mixer eller matberedare. Denna process bryter upp växtcellerna och gör att de fytokemikalier som lagras inuti cellerna blir redo att frigöras vid extraktionen.
Om fytokemikalien har någon grad av löslighet placeras därefter växtmaterialet i ett lösningsmedel med samma polaritet som den aktuella fytokemikalien. Alkohol och vatten är exempelvis vanliga högpolära lösningsmedel.
Vid denna relativt enkla metod får vävnaden ligga i lösningsmedlet i rumstemperatur i en sluten behållare. När lösningsmedlet sugit upp fytokemikalierna hälls det av och filtreras.
Denna metod, som används för icke-flyktiga fytokemikalier med begränsad löslighet, förstärker interaktionen med lösningsmedlet genom värme och upprepning. Lösningsmedlet kokas i en kolvar varvid dess ångor stiger upp och sedan kondenseras via en kylare ner i en kammare som innehåller växtprovet. Lösningsmedlet passerar genom denna cykel flera gånger, och vid varje omgång extraheras successivt mer av fytokemikalien.
Denna extraktionsmetod används för att fånga upp mer flyktiga föreningar. I processen får växtprovet ligga i en kokande, vattenfylld kolvar som är kopplad till en kylare. Destillatet kan då avdunsta och samlas upp i slutet av processen.
När föreningen väl har extraherats får den stå i rumstemperatur i ett ventilerat utrymme för att eventuella rester av lösningsmedel ska avdunsta. Varje steg i processen är känsligt och komplext. En lyckad extraktion kräver noggranna efterföljanden som tar hänsyn till polaritet, flyktighet och löslighet hos just den fytokemikalie som ska utvinnas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online