BHA (butylerad hydroxianisol) och BHT (butylerad hydroxitoluen) är fenoliska antioxidanter som används som tillsatser i livsmedel, framför allt i USA. Ett stort antal studier har genomförts för att undersöka hur säkra dessa ämnen är. Forskning fram till 2011 tyder på att kemikalierna, trots att de kan ge vissa negativa hälsoeffekter, har fördelar som möjligen väger tyngre än nackdelarna.
Den främsta uppgiften för BHA och BHT som livsmedelstillsatser är att förlänga hållbarheten på produkter som flingor, mjöl, smör och öl genom att hämma oxidationen av fett och oljor. Detta förhindrar härskning, bevarar smak och ätlighet samt bidrar till lägre produktionskostnader.
Forskare som har vägt riskerna med att konsumera BHA och BHT mot riskerna med att äta härskna livsmedel och oxiderade fetter menar att de senare kan vara större än riskerna med konserveringsmedlen. Fenoliska antioxidanter har dessutom antimikrobiella egenskaper och kan därför bidra till att minska förekomsten av vissa matburna sjukdomar.
Djurstudier visar att höga doser av BHA och BHT kan utlösa tumörer i förmagen hos vissa djurarter. Samtidigt verkar ämnena kunna hämma tillväxten av andra cancerformer. Kända effekter av lipidoxidation – som BHA och BHT förhindrar – innefattar cellmutationer och oxidativ stress, båda faktorer som kan leda till tumörbildning. Vissa forskare har därför föreslagit att dessa antioxidantföreningar kan ha en skyddande effekt mot cancer.
År 1958 klassificerades BHA och BHT av den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA som "allmänt erkända som säkra" (GRAS). År 1977 togs dock BHT bort från GRAS-listan på grund av hälsobekymmer, och de tillåtna mängderna justerades från en generell standard till en proportion baserad på det totala fettinnehållet i respektive livsmedel. Dessa uppdaterade riktlinjer har minskat befolkningens exponering för ämnena.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online