Maximal intestinal glukosupptagningskapacitet
Mänsklig tunntarms glukosupptag toppar vid cirka 120 g/timme. Detta representerar den kombinerade kapaciteten hos SGLT1 (aktiv, Na⁺-beroende, låg kapacitet/hög affinitet) och GLUT2 (fackiliterad, hög kapacitet/låg affinitet, rekruteras vid höga luminaala koncentrationer).
Molär beräkning
Glukos (C₆H₁₂O₆) molärmassa = 180,16 g/mol.
$$ \text{Molär hastighet} = \frac{120 \text{ g/h}}{180,16 \text{ g/mol}} = \mathbf{0,666 \text{ mol/h}} $$
Fysiologisk kontext
- Detta är maximal kapacitet under optimala förhållanden (högt luminalt [glukos], frisk slemhinna, intakt yta).
- Typisk blandad måltidsupptag: ~30–60 g/h.
- SGLT1 mättas vid ~60 g/h; GLUT2-translokering (via PKC-βII-väg) möjliggör ytterligare flöde.
- Överskridande kapacitet → osmotisk diarré (kolhydratmalabsorption).
Kliniska och idrottsliga tillämpningar
- Uthållighetsnutrtion: 60–90 g/h kolhydrater (glukos:fruktos 2:1 eller 1:0,8) utnyttjar dubbla transportörer (SGLT1 + GLUT5) för att överskrida glukos-gränsen.
- Korttarmsyndrom: Minskat upptagningsytta → lägre kapacitet; guidar oral rehydrerings/matformulering.
- Dumping-syndrom: Snabb magavtomning överväldigar upptag → osmotisk skiftning, hypoglykemi.
