Jumanofolken var en grupp indianstammar som levde i det som idag är västra Texas och Sonoraregionen i Mexiko. De var allätare och skaffade sig sin föda genom jordbruk, jakt och handel. Beteckningen jumano har historiskt använts om medlemmar av flera närliggande stammar som delade en gemensam förkärlek för kraftigt tatuerade kroppar. Även om dessa ursprungsfolk kanske inte betraktade sig själva som ett enda folk, fanns det utan tvekan tydliga kulturella likheter mellan dem.
De områden där jumanoerna levde bestod till stor del av ökenlandskap, vilket gjorde jordbruk omöjligt. I närheten av större floder var däremot odling både möjlig och framgångsrik. Rio Grande och Coloradofloden var de viktigaste vattenkällorna för de jordbrukande jumanoerna. Det var alltså geografin – snarare än kultur, tro eller näringsbehov – som blev den avgörande faktorn för hur jumanoerna skaffade sig sin mat.
Pueblo-jumanoerna bodde i stora byggnader av soltorkat lertegel och bedrev jordbruk i Rio Grande-dalen. De odlade majs, bönor, squash och andra liknande grönsaker, och samlade dessutom pinjenötter, mesquitebönor, agaveknölar och fikonkaktus. Denna kolhydratrika kost kompletterades genom handel med de jagande jumanoerna – halvnomadiska stammar som odlade grödor under en del av året och jagade vilda bufflar, hjortar och kaniner som huvudsaklig födokälla under resten av året.
Även om den bofasta jordbrukslivsstilen gjorde dem mer sårbara för fiendeanfall, överlevde de jordbrukande jumanoerna längre än sina jagande grannar. Utöver det högre näringsinnehållet i sina skördar gjorde jumanoerna, som främst förlitade sig på odling, bönor till en stapelvara i kosten. Bönorna gav dem protein och fibrer från en källa som dessutom kunde lagras under långa perioder – en avgörande fördel i ett ogästvänligt klimat.
Ursprungsbefolkningarnas beredning av mat var relativt enkel, utan tillgång till ett brett utbud av kryddor eller metallkokkärl. Det mesta av maten, inklusive kött, åts rått eller kokt och saltat. Buffelkött röks eller torkades också för att kunna konserveras. Knölar av den psykoaktiva kaktusen peyote fanns också tillgängliga för jumanoerna, även om det är oklart i vilken utsträckning just dessa stammar använde växten.
Frågan om jumanoernas identitet försvåras av att folket försvinner ur de historiska källorna, åtminstone under det namnet, efter ungefär år 1700. Ättlingar till jumanoerna finns idag främst i mexikanska gränsstäder som Ojinaga, mittemot Presidio i Texas, där jumanoindianer och deras efterkommande har levt sedan åtminstone 1500-talet. Idag är de så väl integrerade i den mexikanska kulturen att mycket lite är känt om jumanoerna som en distinkt stam. Kosthållningen i en stad som Ojinaga är typisk för texmex-köket, med bönbaserade rätter och mexikanska skaldjur sida vid sida med biffar och hamburgare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online