Så beräknar du TPN med Mifflin-ekvationen

Om du vårdas på sjukhus för ett tillstånd som gör att du inte kan äta, behöver kroppen fortfarande energi och näringsämnen för att fungera. Din läkare kan då förskriva total parenteral näring (TPN), vilket innebär att näringen tillförs direkt i blodet via en intravenös kateter, oftast i armen.

För att ta fram rätt sammansättning av TPN-lösningen använder medicinsk personal flera olika faktorer. Ett vanligt verktyg är Mifflin-ekvationen (Mifflin-St Jeor), som uppskattar patientens basalära ämnesomsättning – det vill säga hur många kalorier kroppen förbränner i vila – utifrån ålder, vikt, kön och längd.

Så här beräknar du energibehovet med Mifflin-ekvationen

1. Samla in patientens uppgifter

   Bestäm patientens längd (i centimeter), vikt (i kilogram), ålder och kön. I ekvationerna nedan används variablerna w för vikt, h för längd och a för ålder.

2. Använd ekvationen för män

   (10 × w) + (6,25 × h) − (5 × a) + 5
   Resultatet är en uppskattning av basalära ämnesomsättningen, alltså den mängd kalorier patienten skulle förbränna per dygn helt utan aktivitet.

3. Använd ekvationen för kvinnor

   (10 × w) + (6,25 × h) − (5 × a) − 161

4. Justerera för aktivitetsnivå

   Anpassa basalära ämnesomsättningen efter hur aktiv patienten är genom att multiplicera med en aktivitetsfaktor som ökar i takt med aktivitetsnivån. Använd 1,2 för en stillasittande patient med lite eller ingen motion, och upp till 1,9 för en patient som utför hård fysisk träning flera timmar om dagen, varje dag. En patient på TPN är i de flesta fall måttligt till mycket stillasittande, så en hög aktivitetsfaktor är sällan motiverad.

5. Komplettera med näringsbehov

   Tänk på att Mifflin-ekvationen endast uppskattar antalet kalorier patienten behöver utifrån fysiska egenskaper och aktivitetsnivå. Rätta nivåer av protein, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen är minst lika viktiga vid utformningen av ett TPN-upplägg, och behovet kan skilja sig markant mellan olika patienter beroende på sjukdomsbild och behandling.

Bra att veta

Mifflin-St Jeor-ekvationen togs fram 1990 och anses idag ge en mer träffsäker uppskattning än den äldre Harris-Benedict-ekvationen. Beräkningen ska dock alltid ses som ett underlag – den slutliga TPN-sammansättningen bestäms av läkare och dietister utifrån patientens individuella situation, blodprover och kliniska status. Kontakta alltid vården för råd om din specifika behandling.