Det mänskliga matsmältningssystemet består av en rad organ som gradvis omvandlar mat och dryck till användbar energi och molekyler. Många olika strukturer bidrar till nedbrytningen av maten – från munens spottkörtlar till tunntarmens specialanpassade vägg. Kroppen förlitar sig på den energi som frigörs från maten för sina mest kritiska cellulära funktioner.
När maten kommer in i munnen bryts den först ned mekaniskt av tänderna och kemiskt av saliven. Därefter rör sig maten ner genom matstrupen till magsäcken. Efter att ha blandats med magsyrorna passerar födan vidare till tunntarmen och sedan till tjocktarmen. Allt oanvänt avfall stöts slutligen ut via ändtarmsöppningen, anus.
Saliven i munnen sönderdelar de stora matbitarna till mindre stycken för att möjliggöra snabbare kemisk absorption. Polysackarider, alltså stärkelser, bryts ner till maltosmolekyler – en enklare molekylstruktur som kroppen lättare kan ta upp. När de finfördelade matpartiklarna når magsäcken blandas de med magsaften, som består av stark saltsyra. Denna syra desinficerar födan och gör blandningen redo att passera vidare till tunntarmen.
Den viktigaste strukturen för absorption av den nedbrutna maten är tunntarmen. Dess insida är uppbyggd av flera veck längs hela dess längd, vilka bär på små utskott som kallas villi, eller tarmludd. Villi skapar en enorm yta för att fånga upp näringsämnen och frigöra dem till blodet. Blodströmmen transporterar sedan näringsämnena ut till kroppens alla celler och försörjer dem med den energi som behövs för livet.
Bukspottkörteln och levern arbetar tillsammans med det tubulära matsmältningssystemet och bidrar med livsviktiga vätskor för bearbetningen av molekyler. Bukspottkörteln tillhandahåller enzymer som bryter ner kolhydrater, fetter och proteiner i tunntarmen. Levern producerar en vätska som kallas galla. Galla är en avgörande tarmsaft som bryter ner fettmolekyler, ungefär som ett fettlösande diskmedel. De mindre fettmolekylerna kan därefter enkelt absorberas av tunntarmen.
Vitaminer är också viktiga näringsämnen som behöver smältas och transporteras genom kroppen. Fettlösliga vitaminer, som vitamin A, D, E och K, passerar genom tunntarmens slemhinna till levern, där de lagras tillsammans med omgivande fettvävnad. Vitamin B och C, som är vattenlösliga, är däremot svåra för kroppen att lagra. Eventuellt överskott av B- och C-vitamin utsöndras därför med urinen.
De absorberande strukturerna styrs även av hormoner som reglerar hela matsmältningsprocessen. Hormonet gastrin aktiverar produktionen av magsyror, medan sekretin och CCK initierar bukspottkörtelns arbete genom att styra matsmältningsvätskorna in i tunntarmen. Tillsammans ser dessa hormon till att matsmältningen sker i rätt takt och vid rätt tidpunkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online