Människans längd är en så kallad kvantitativ egenskap – alltså en egenskap som styrs av både gener och miljöfaktorer. Vissa studier uppskattar hur mycket av vår längd som är ärftlig genom att undersöka likheten mellan släktingar, medan andra analyser visar att ärftligheten varierar mellan olika etniska grupper. Forskning pekar dessutom på att flera faktorer – såsom miljö, genetisk bakgrund, kostvanor, livsstil och etnicitet – var för sig spelar en viktig roll när den slutliga längden bestäms.
De flesta barn föds inom ett ganska snävt storleksintervall, men de växer ändå upp till mycket olika längder. Den slutliga längden ett barn ärver speglar ofta föräldrarnas längd. Under det första levnadsåret växer barn i genomsnitt cirka 25 centimeter. Tillväxten halveras under det andra året och planar därefter ut till en jämn takt på omkring 5–6 centimeter per år fram till ungefär 12 års ålder.
Vid den åldern inleds vanligtvis pubertetens tillväxtspurt, som pågår i ungefär två år. Runt 16–18 års ålder förbenas benens tillväxtzoner, vilket innebär att individen då har nått sin maximala längd.
En vanlig variant av det normala tillväxtmönstret ses hos barn som är kortare än genomsnittet under större delen av uppväxten och som sedan kommer in i puberteten senare än förväntat. Detta kallas konstitutionell tillväxtfördröjning och går ofta igen i familjer. Barn med detta mönster brukar i regel hinna ikapp sina jämnåriga och nå en normal vuxenlängd.
Flera faktorer kan negativt påverka den vuxna längden, bland annat undernäring, systemiska sjukdomar, skelettsjukdomar och tillväxthämning under fosterlivet. Kortväxthet hos flickor kan exempelvis orsakas av en genetisk sjukdom som påverkar X-kromosomen, vilken bär på arvsanlag som styr många av kroppens egenskaper. Även tumörer, hormonella obalanser och bristande sköldkörtelfunktion kan leda till hämmad längdtillväxt.
Långa barn har oftast långa föräldrar, men det finns även medicinska tillstånd som kan ge upphov till onormalt lång växt och en snabbare längdutveckling än normalt. Exempel på sådana tillstånd är överproduktion av tillväxthormon, genetiska avvikelser som Klinefelters syndrom samt tidigt insättande pubertet.
Miljön spelar en avgörande roll för hur väl den genetiska potentialen kommer till uttryck. Enligt molekylärbiologen Dr. Chao-Qiang Lai vid amerikanska jordbruksdepartementet USDA: "När en given miljö maximerar den genetiska potentialen hos en population för en viss egenskap, tenderar den populationen att ha en högre ärftlighet för just den egenskapen – och vice versa."
I praktiken betyder det att god näring, tillräckligt med sömn, regelbunden fysisk aktivitet och ett hälsosamt uppväxtklimat gör det möjligt för barn att nå sin fulla genetiska längdpotential. Vitaminer och mineraler, särskilt under tiden före puberteten, kan dessutom ha en positiv inverkan på längdutvecklingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online