Urea är den fasta beståndsdelen i urinen och utgör kroppens sätt att bli av med ett mycket giftigt avfall från proteinomsättningen – ammoniak – genom att binda det till kväve och syre. Om kroppen inte kan bilda och utsöndra urea uppstår hyperammonemi, ett tillstånd som kan leda till koma, hjärnskador och i värsta fall döden, enligt National Urea Cycle Disorders Foundation.
För att överleva behöver du tre makronutrienter via kosten: kolhydrater, fett och protein. Matsmältningssystemet bryter ner proteinet till aminosyror, som antingen används som energi eller byggs in i kroppens strukturer, exempelvis musklerna. Har du fler aminosyror än du behöver går de inte att lagra – kroppen måste då bryta ner dem vidare och omvandla dem till något annat.
Äter du mer protein än kroppen klarar av att använda på en gång samlas överskottet av aminosyror i levern, där sex olika enzymer bryter ner dem. En av nedbrytningsprodukterna är ammoniak, en kemisk förening som också används flitigt inom industrin. I kroppen är ammoniaken dock ett farligt avfallsämne som snabbt måste oskadliggöras.
Ammoniaken tas upp i blodbanorna, men när detta ammoniakrika blod återvänder till levern startar en kemisk reaktion där kväve och syre binds till ammoniaken. Resultatet av reaktionen är urea, som därefter lämnar levern med blodet.
När det ureafyllda blodet når njurarna samlas ämnet i njurarnas nefroner. Det renade blodet cirkulerar sedan vidare i kroppen, medan urean leds ut i urinvägarna där den blandas med urinens övriga beståndsdelar och utsöndras. För att hela denna process ska fungera krävs friska lever och njurar. Leverprover samt blodurea-kvävetestet (BUN) ingår ofta i de blodprover din läkare beställer för att kontrollera att levern och njurarna fungerar som de ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online