Potatis är härdiga knölar som lagras bra och behåller sitt näringsinnehåll när de hanteras rätt. Det finns dock några vanliga misstag som kan förstöra en hel skörd – eller en hel påse eller låda från livsmedelsbutiken eller bondens marknad. Potatis som lämnas framme på fel sätt kan bilda gifter, börja gro, sockra eller ruttna. Rätt lagring förlänger däremot hållbarheten betydligt.
Potatis som utsätts för ljus – antingen för att den växt med otillräckligt täcke av jord eller för att den lämnats framme efter skörden – blir grön. Knölen börjar då bilda klorofyll för att utnyttja ljuset, precis som en stam eller ett blad skulle göra.
Problemet är att processen samtidigt bildar solanin, ett bittert alkaloid som är giftigt. I mindre mängder kan det ge magbesvär, men i större mängder kan det vara farligt. Gröna potatisar ska därför inte ätas – och de ska heller inte lämnas där husdjur eller vilda djur når dem.
Potatis behöver faktiskt ligga framme en tid efter skörden för att härdas, så kallad kuring. Låt trädgårdspotatisen ligga kvar i jorden en till två veckor efter att blasten skurits bort, eller förvara den mörkt vid en temperatur under cirka 15 °C (60 °F) och en luftfuktighet över 86 procent. Detta gör skalet segare och låter små sår på ytan läka, vilket ger bättre förutsättningar för långtidslagring.
Lämnas potatisen på en ljus, varm och fuktig plats börjar den gro – helt naturligt, eftersom knölens uppgift är att bilda ny växt. De flesta köpte potatisar har behandlats med kemiska medel som fördröjer spiring, varför butiksköpt potatis tål att ligga framme längre än färsk hemmaodlad. Förr eller senare försöker dock alla knölar bli nya plantor.
Fryses potatisen för mycket börjar den sockra: stärkelsen bryts ner till socker, vilket förändrar både smaken och näringsvärdet. Potatisens glykemiska index påverkas också av hur den lagrats och tillagats. Helt fryst potatis kan till och med förstöras, eftersom cellerna spricker när vattnet i knölen fryser.
Lämnas potatisen i en alltför varm miljö (över cirka 4 °C/40 °F), på en fuktig plats eller kvar på åkern för länge efter skörden kan svampangrepp utvecklas. Bland sjukdomarna finns torrröta, mjukröta, läcksjuka, potatisskruta (bladmögel) och ringröta. Den röta som orsakade den irländska potatisfamnen på 1840-talet berodde exempelvis på en svampinfektion.
Förvara potatis mörkt, svalt och torrt, gärna i papperspåse eller nät i ett välventilerat skafferi eller en källare. Undvik plastpåsar som håller kvar fukt, och förvara aldrig potatis i kylen eller frysen. Kontrollera lagret regelbundet och ta bort knölar som blivit gröna, börjat gro eller ruttnat – en enda dålig potatis kan annars smitta resten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online