Läskedrycker är idag ett av de mest populära dryckesvalen, särskilt i USA. Enligt National Soft Drink Association konsumeras det i genomsnitt över 600 portioner à cirka 3,5 dl per person och år. De första varningarna om läsks risker lyftes fram redan 1942 av American Medical Associations råd för livsmedel och nutrition. Sedan dess har allt fler risker identifierats och bevisats av forskningen.
Eftersom läskedrycker innehåller mycket kalorier och socker men få näringsämnen är risken för fetma betydligt högre hos dem som dricker dem regelbundet. Ett team av Harvardforskare presenterade i en brittisk medicinsk tidskrift sina fynd: tolvåriga barn som drack läsk regelbundet var oftare överviktiga än barn som avstod. Forskning har också visat att skolbarn som konsumerar läsk får i sig ungefär 200 kalorier extra per dag – ett överskott som tydligt bidrar till övervikt.
Ingredienserna i läsk är riskfyllda i sig själva. Koffein är ett stimulerande ämne som kan ge abstinensbesvär när konsumtionen upphör. Vanliga symtom är huvudvärk, förhöjt blodtryck, magproblem och irritabilitet. Koffeinet i läsk stimulerar binjurarna – två stresskörtlar som sitter ovanför njurarna – utan att ge kroppen någon näring. Många experter anser att ett överdrivet koffeinintag kan leda till binjureutmattning, vilket i sin tur kan ställa till det med hormonbalansen i kroppen.
Ett annat vanligt problem i samband med läskkonsumtion är mag- och tarmbesvär. Besvären orsakas av en ökad magsyraproduktion och kan i förlängningen leda till erosion av magslemhinnan. Ett typiskt symtom är återkommande ont i magen. När man avstår från koffein och läsk under en tid brukar besvären dock gå över.
Halsbränna, eller sura uppstötningar, är ett annat vanligt symtom hos dem som dricker kolsyrade läskedrycker. Besvären kommer oftast på natten och medför ytterligare risker – de har kopplats samman med förändringar i matstrupen, förträngning av matstrupen och till och med matstrupscancer.
Fosforsyra, en annan vanlig ingrediens i läsk, har kopplats till kalciumförlust i kroppen. Omfattande forskning pekar på ett samband mellan läskkonsumtion och ökad risk för benskörhet och osteoporos. En studie som publicerades i Journal of Adolescent Health 1994 visade ett tydligt samband mellan läskdrickande och benbrott, samt en högre risk att utveckla osteoporos senare i livet.
I takt med att läskkonsumtionen ökat har tandläkare noterat att emaljen på tänderna bryts ner – en effekt av fosforsyran i dryckerna. Emaljförlusten gör att tänderna gulnar. Fosforsyran sänker det naturliga pH-värdet i saliven, vilket gör att tänderna förlorar kalciumjoner och därmed sin skyddande emalj. Detta ökar i sin tur risken för karies och känsliga tänder.
Många konsumenter vet inte att lättläsk ofta innehåller mer koffein än vanlig läsk, i kombination med konstgjorda sötningsmedel som medför egna risker. I en studie ledd av Dr. Walton, som behandlas i artikeln "Don't Drink the Diet Coke", fann man att vissa lättläskdrickare led av humörstörningar – tros bero på sötningsmedlen i dryckerna.
Aspartam, det konstgjorda sötningsmedel som finns i de flesta lättläsken, har anklagats för att orsaka symtom som fibromyalgi, depression, yrsel, huvudvärk, kramper, vertigo, ledvärk, ångestattacker, minnesförlust och suddig syn. Fenylalanin är en aminosyra som ingår i aspartam, och enligt samma artikel kan ungefär en person av 15 000 inte bryta ner denna aminosyra ordentligt. Enligt den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA kan höga halter av fenylalanin i kroppsvätskor orsaka hjärnskador.
Sammantaget ger forskningen starka skäl att begränsa konsumtionen av både sockrad och sockerfri läsk. Vatten, te och andra näringsrika alternativ är betydligt snällare mot kroppen – både på kort och lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online