
Fytoplankton är plankton som består av växter, exempelvis alger. Många arter av dessa mikroskopiska växter lever i havet, och var och en har en karakteristisk form. Fytoplankton växer rikligt i vattenmiljöer över hela världen. De utgör grunden i den marina näringskedjan och kan påverka det globala klimatet. Den stora majoriteten av havens fiskar och däggdjur är beroende av fytoplankton som föda. Ett minskat antal fytoplankton kan därför vara en viktig indikator på förändringar i den marina miljön. Fytoplanktonbestånd är av stort intresse för geovetare världen över.
Det finns flera olika typer av fytoplankton. Bland dem finns dinoflagellater, som rör sig genom havsvattnet med hjälp av två piskliknande svansar. Andra är kiselalger, som kan bilda cirklar, spiraler eller till och med långa kedjor. Kokkolitoforer är färre till antalet och har små strukturer som kallas kloroplaster. Forskare använder många typer av mikroskop för att studera dessa organismer, och de klassificeras utifrån pigmentet klorofyll.
Fytoplankton lever nära havsytan eftersom de, liksom alla andra gröna växter, behöver solljus för att överleva. Utöver ljus krävs även vatten, koldioxid och järn. Under kalla förhållanden pressas näringsämnen upp till havsytan, där de tas upp av fytoplankton.
Nittio procent av alla marina växter är fytoplankton. Fytoplankton konsumerar koldioxid för sin överlevnad, vilket innebär att mängden fytoplankton är omvänt proportionell mot koldioxidhalten i atmosfären. Ju fler fytoplankton det finns, desto lägre blir koldioxidnivåerna i miljön. När koldioxidhalten i atmosfären minskar sjunker temperaturen. Omvänt gäller att när fytoplanktonpopulationen försvagas ökar koldioxidnivåerna och temperaturen stiger.
På grund av vissa förhållanden i atmosfären har hål bildats i ozonlagret, vilket gör att skadlig strålning från solen kan tränga igenom och nå jordytan. Forskare bedömer att många arter av fytoplankton har dött i Arktis och Antarktis, de områden som är mest utsatta för ozonnedbrytning. Orsaken är att dessa organismer är extremt känsliga för solstrålning, som de exponeras för på grund av hålet i ozonlagret.
Fytoplankton behövs för att upprätthålla balansen i ekologiska system. Små fiskar äter fytoplankton. Dessa äts i sin tur av större fiskar, som sedan blir föda för människor. Människan förlitar sig på fytoplankton inte bara som ett nyckelelement i näringskedjan, utan också som en naturlig allierad tack vare deras förmåga att binda skadliga gaser.
Ett fytoplanktonbestånd är ett mått på förekomsten av fytoplankton i vattnet. Inom vattenbruket mäts inte någon enskild art, utan hela populationen av fytoplankton inom angivna parametrar. Det finns ett tydligt samband mellan vattnets grumlighet och storleken på fytoplanktonbeståndet. Fiskodlare mäter därför ofta beståndet genom att undersöka vattnets färg och grumlighet. Måttet kan dock variera beroende på vattentemperatur och vattenflöde.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online