Matsmältningsenzymer är biologiska föreningar som bildas av matsmältningskanalens organ och som kroppen använder för att katalysera nedbrytningen av födan till en form som cellerna lätt kan ta upp och utnyttja. I huvudsak utför enzymerna sitt arbete genom en process som kallas hydrolys. Hydrolys innebär att kemiska bindningar i maten bryts ner genom tillsats av en vattenmolekyl.
När matsmältningen är klar tar absorptionen vid. Då överförs nedbrytningsprodukterna från mag-tarmkanalen till blodet, varifrån näringsämnena leds vidare till kroppens organ och system efter behov. Matsmältningen sker dock inte på ett enda ställe – den är en noggrant samordnad process som börjar redan i munnen och avslutas i tunntarmen.
Matsmältningen inleds i samma ögonblick som maten kommer in i munnen. Spottkörtlarna utsöndrar salivamylas, ett enzym som påbörjar den första nedbrytningen av stärkelsen i livsmedel som bröd, pasta och potatis. Redan här läggs alltså grunden för att kroppen senare ska kunna tillgodogöra sig kolhydraterna.
Den sura miljön i magsäcken förbereder proteinerna i livsmedel som fågel, kött, fisk och bönor för vidare nedbrytning genom att denaturera och veckla ut deras struktur. Därefter bryter magsäckens enzym pepsin ner proteinerna till mindre molekyler som kallas peptider. Den låga pH-nivån skyddar samtidigt mot skadliga mikroorganismer som kan följa med maten.
Det hepatobiliära systemet består av levern, gallblåsan och bukspottkörteln. Dessa organ fungerar som stödjande matsmältningsorgan och spelar en avgörande roll i processen.
Levern producerar galla, som lagras i gallblåsan och utsöndras till tunntarmen så snart fettrik mat anländer. Som emulgeringsmedel gör gallan att fettmolekylerna kan blanda sig med tunntarmens vattenhaltiga miljö. Utan galla skulle fettet flyta omkring i tarmen precis som olja flyter ovanpå vatten, och näringsupptaget skulle bli betydligt sämre.
Bukspottkörteln bidrar med enzymerna trypsinogen, pankreasamylas och pankreaslipas, som ansvarar för att fortsätta nedbrytningen av respektive proteiner, kolhydrater och fetter i tunntarmen.
Cellerna i tarmväggen producerar de enzymer som fullbordar matsmältningsprocessen. Här finmalles de sista resterna av proteiner, kolhydrater och fetter till byggstenar – aminosyror, enkla sockerarter och fettsyror – som kroppen kan absorbera.
Tunntarmens vägg är täckt av fingerlika utskott som kallas mikrovilli. Tack vare dessa får tarmväggen, som också kallas borstbrämen, en enorm yta för absorption. Beroende på nedbrytningsproduktens kemiska struktur tas näringsämnena upp i blodet genom passiv diffusion, aktiv transport eller micellbildning.
När väl näringsämnena har passerat tarmväggen transporteras de med blodet ut till kroppens olika organ och system, där de används som energi, byggnadsmaterial eller lagras för framtida behov. En väl fungerande matsmältning är därför helt avgörande för att kroppen ska kunna tillvarata den näring vi får i oss via kosten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online