Glukos och fruktos är två monosackarider (enkla sockerarter) som tillsammans bildar sackaros – en disackarid som vi i vardagen kallar strösocker. Sackaros utvinns framför allt från sockerrör och sockerbetor och är det socker som finns i de flesta hushåll världen över.
Sackaros bildas genom att hydroxylgrupperna (OH-grupper) i en glukosmolekyl och en fruktosmolekyl reagerar med varandra. Vid denna reaktion, en så kallad kondensationsreaktion, binds de två enkla sockerarterna samman till en gemensam molekyl.
Vatten är en biprodukt vid bildningen av sackaros. När hydroxylgrupperna från glukos och fruktos kombineras binds de samman via en syreatom. Det som blir över är två väteatomer och en syreatom – vilket precis är en vattenmolekyl (H₂O).
För att kroppen ska kunna använda sackaros måste den först brytas ner till sina beståndsdelar, alltså glukos och fruktos. Detta sker med hjälp av enzymet sackaras, som är nödvändigt för att metabolisera sackaros i tunntarmen.
Sackaros, alltså vanligt strösocker, finns i stora mängder i sockerrör och sockerbetor. Den förekommer också naturligt i de flesta frukter och grönsaker, om än i mindre koncentrationer.
Personer som är intoleranta mot sackaros saknar enzymet sackaras, vilket gör att kroppen inte kan bryta ner sackarosen på normalt sätt. Dessa personer saknar ofta även enzymet maltas, som behövs för att bryta ner maltos – en annan disackarid som består av två glukosenheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online