God näring är en avgörande del av läkningsprocessen. Obalanserad näring kan leda till försämrad sårläkning, hjärtsjukdom, benskörhet och andra skador på kroppen. Att känna igen ohälsosamma matvanor ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter. En omvårdnadsdiagnos för obalanserad näring kan ställas hos en patient som får i sig mer eller mindre än vad kroppen behöver. Diagnosen kan även utgöra en riskdiagnos eller ligga bakom en annan diagnos.
Omvårdnadsdiagnosen "Obalanserad näring: mer än kroppens behov" används för patienter som får i sig mer näring än vad som krävs för att upprätthålla kroppens funktioner – antingen genom överätning eller överdriven användning av kosttillskott. Det kan bero på genetik, känslomässiga problem, en stillasittande livsstil, sjukdom eller många andra faktorer. Möjliga mål är att patienten börjar med ett träningsprogram och lär sig göra hälsosamma val. Hjälp patienten att sätta upp realistiska viktnedgångsmål, remittera till dietist och ge positiv förstärkning längs vägen.
När en patient får i sig mindre näring än vad som krävs för den metabola funktionen är diagnosen "Obalanserad näring: mindre än kroppens behov" lämplig. Det finns många anledningar till att patienter äter mindre än de behöver, bland annat ätstörningar, depression, ekonomiska svårigheter och aptitlöshet till följd av sjukdom. Huvudmålet är att få patientens vikt så nära idealvikten som möjligt. Det kan uppnås genom att hjälpa patienten med måltider vid behov, erbjuda sällskap och uppmuntran under måltiderna samt, i extrema fall, diskutera behovet av sondmatning med patientens läkare och närstående.
Diagnosen "Risk för obalanserad näring" ställs när sjuksköterskan ser ett mönster som tyder på att patienten kan komma att äta för lite eller för mycket. En patient som uttrycker aptitlöshet kan exempelvis riskera att få i sig mindre än kroppens behov, medan en patient som ständigt ber om extra mat under flera dagars tid kan riskera att få i sig mer än kroppen kräver. Dokumentera viktändringar och övervaka patientens intag noga. Utbilda patienten om vikten av god näring och fortsätt bevaka ätmönstret över tid.
Obalanserad näring kan också vara etiologin, alltså orsaken, till andra diagnoser, som förstoppning eller diarré, kroniskt lågt självförtroende, social isolering och risk för infektion. När du skriver en diagnos där obalanserad näring är etiologin ska du beskriva det faktiska problemet i stället för att bara ange "obalanserad näring". Exempelvis "förstoppning relaterad till otillräckligt fiberintag" eller "nedsatt hudintegritet relaterad till proteinundernäring". Mål och omvårdnadsåtgärder riktar sig då både mot orsaken och mot själva diagnosen.
En patients matvanor är ett känsligt ämne och bör bemötas så varsamt som möjligt. Även om det är viktigt att säkerställa att patienten får rätt mängd näring är det minst lika viktigt att hen känner sig trygg med att prata om det. Tar en patient illa upp kan hen bli defensiv och känna sig dömd, vilket gör det svårt att upprätthålla en öppen dialog och ge relevant undervisning. Konstatera fakta, förklara varför goda matvanor behövs – men gör det alltid med takt och omtanke.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online