Nästan alla kommersiellt producerade desserter och läskedrycker sötas med ett kemiskt bearbetat ämne som kallas högfruktosmajssirap (HFCS). För livsmedelstillverkare är HFCS praktiskt eftersom det har lång hållbarhet och är enkelt att transportera. Forskning tyder dock på att sötningsmedlet medför betydande hälsorisker.
HFCS skiljer sig från den majssirap som säljs i vanliga matbutiker. Medan bordsocker och rörsocker innehåller ungefär lika delar av två sockerarter – glukos och fruktos – har HFCS kemiskt behandlats för att innehålla mer fruktos än glukos. Den vanligaste varianten kallas HFCS 55, vilket innebär att den består av 55 procent fruktos och 45 procent glukos.
I de flesta naturliga sockerarter sitter fruktos- och glukosmolekylerna ihop och måste brytas ner av kroppen innan de kan användas. I HFCS finns däremot många fria fruktosmolekyler, och just denna skillnad har visat sig medföra allvarliga hälsorisker.
Innan 1970-talet kom nästan allt socker som människor konsumerade från naturliga källor som sockerrör och sockerbetor. Sockret förekom då i form av sackaros – en glukosmolekyl sammanfogad med en fruktosmolekyl. På 1970-talet upptäckte dock livsmedelsindustrin hur man kunde utvinna socker från majs. Detta socker var betydligt billigare, blandade sig väl med de flesta livsmedel och fanns i flytande sirapsform, vilket gjorde det lätt att transportera och lagra under lång tid.
På 1980-talet åt människor ungefär dubbelt så mycket sackaros som fruktos, men idag är dessa proportioner omvända, enligt en studie publicerad i Consumers Research.
Sedan HFCS introducerades har fetmafrekvensen i USA skjutit i höjden. HFCS bidrar till fetma på två olika sätt. Enligt en studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition transporteras HFCS, till skillnad från andra sockerarter, direkt till levern där det omvandlas till fett. Utöver de skadliga effekterna på levern – en kost rik på HFCS kan vara lika destruktiv som alkoholism – gör detta att HFCS är mer fettbildande än naturliga sockerarter.
Samma studie visade att HFCS även skadar kroppen på ett annat sätt som förvärrar problemet. När du äter de flesta kolhydrater börjar bukspottkörteln producera hormonet insulin, vilket dämpar aptiten och stoppar dig från att äta mer. Av skäl som vetenskapen ännu inte helt förstår utlöser HFCS inte denna reaktion. Eftersom HFCS inte ger någon känsla av mättnad fortsätter du att äta och får i dig betydligt fler kalorier än du annars skulle göra.
Inledningsvis trodde man att en kost rik på fruktos skulle vara fördelaktig för personer med diabetes. Nyare forskning har dock visat att fruktos, särskilt i form av HFCS, kan få allvarliga konsekvenser för diabetiker och dessutom bidra till att orsaka sjukdomen hos friska människor.
Samma studie från American Journal of Clinical Nutrition demonstrerade att HFCS, som en del av sitt upptag i kroppen, minskar insulins effektivitet – vilket är ett av de främsta kännetecknen vid typ 2-diabetes. Dessutom stör HFCS hjärtats upptag av vissa näringsämnen, vilket är särskilt farligt för diabetiker som redan löper förhöjd risk för hjärtsjukdom.
Vissa forskningsresultat tyder på att HFCS hindrar kroppen från att korrekt tillgodogöra sig andra näringsämnen. Tidskriften Proceedings of the Society of Experimental Biology and Medicine visade exempelvis att HFCS stör kroppens användning av koppar, vilket kan leda till benskörhet, infertilitet, hjärtrytmrubbningar, höga kolesterolvärden och hjärtinfarkter. En kost rik på fruktos har dessutom kopplats till accelererat åldrande.
HFCS är inte bra för hälsan. Trots det finns sötningsmedlet i en förvånansvärt stor mängd industriellt producerade livsmedel, och utan att laga allt från grunden är det troligen omöjligt att undvika helt. Det bästa du kan göra är att vara medveten om hur mycket HFCS du konsumerar och aktivt försöka hålla mängden så låg som möjligt. De värsta effekterna uppstår framför allt vid stora intag, så en måttlig konsumtion är mindre sannolik att orsaka allvarliga hälsoproblem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online