De flesta tänker på kalium som ett mineral, men det är i själva verket också en elektrolyt – ett livsviktigt kroppssalt som leder elektriska impulser i kroppen. Cirka 98 procent av kroppens kalium finns inuti cellerna, där det reglerar vattenbalansen och syra-bas-balansen (pH).
Kalium är avgörande för cellernas integritet, vätskebalansen och nervfunktionerna. Det deltar dessutom i ämnesomsättningen av proteiner och kolhydrater, i energiproduktionen och hjälper till att reglera hjärtrytmen. Kaliumbrist, eller hypokalemi, är ett vanligt förekommande hälsoproblem världen över.
En brist på kalium kan påverka i princip varje del av kroppen. På hjärt- och kärlsidan kan det ge upphov till långsam hjärtrytm och puls, skador på hjärtmuskeln, hjärtinfarkt och högt blodtryck.
Låga kaliumnivåer kan orsaka huvudvärk, ryggvärk, muskelkramper eller spasmer, kronisk törst, svaghet, förstorade körtlar, akne, tandröta, kalla händer och fötter, nervbesvär, stickningar, ryckningar i ögonlock eller mun, ödem samt ökad känslighet för kyla. Även matsmältningssystemet kan påverkas, med symtom som förstoppning, illamående, aptitlöshet och kräkningar.
Kaliumbrist kan försämra immunfunktionerna, vilket gör att man blir mer mottaglig för infektioner, får sämre läkning av sår och blåmärken samt lättare drabbas av allergibesvär.
På det psykologiska planet kan kaliumbrist ge nedsatt mental vakenhet, sämre minne, förvirring, irritabilitet, sömnlöshet, tröga reflexer, desorientering, depression, likgiltighet, apati och humörsvängningar. Bristen kan också påverka kroppens energinivåer negativt och leda till minskad mental och fysisk uthållighet, binjureutmattning och kronisk trötthet.
Kaliumbrist är vanligt, särskilt bland äldre och personer som lider av kroniska sjukdomar. Flera läkemedel är kända för att sänka kaliumnivåerna, bland annat diuretika (vätskedrivande medel), kortikosteroider, kortison, aldosteron, penicillin, långvarig användning av laxermedel eller aspirin samt saltlösning via intravenös infusion.
Även diarré, diabetes och fasta kan orsaka kaliumförluster. En genomsnittlig person förlorar cirka 3 gram kalium per dag via urinen. Höga natriumnivåer i kroppen minskar dessutom kaliumhalten, eftersom natrium och kalium är antagonister som motverkar varandra.
Låga kaliumnivåer fördubblar risken för stroke. Lågt kalium kan också spela en viktig roll vid åderförkalkning, hypertension (högt blodtryck) och vätskeansamling i kroppen. Långvarig kaliumbrist kan i sin tur leda till ärrbildning i hjärtmuskeln, njurförstoring, muskelförlamning, sköra ben samt infertilitet och sterilitet.
De bästa näringskällorna för kalium är färska frukter och grönsaker, särskilt krasse, bittra bladgrönsaker, bananer och potatis, samt färskpressad juice av citron, apelsin, morötter, kål, lök och rödbetor.
Fullkornsprodukter, frön, nötter, vetegroddar, lax och sill är också goda källor. Bland örterna är vitlök och persilja särskilt rika på kalium.
Om du misstänker att du lider av kaliumbrist bör du kontakta vården för en undersökning. Obehandlad kaliumbrist kan leda till allvarliga hälsoproblem och i extrema fall till och med döden.
Kom ihåg att det är farligt att använda läkemedel som ordinerats till andra personer. Försök därför aldrig att behandla en kaliumbrist med ett kaliumpreparat som har förskrivits till någon annan – rådfråga alltid din läkare för rätt dosering och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online