Fläderbär är de vackra mörka frukterna från fläderbuskar som ofta växer längs bäckar och i låglänta fält över stora delar av östra USA. Busken kallas även amerikansk fläder och är särskilt omtyckt bland sångfåglarna under skördetiden.
Många europeiska nybyggare hade använt fläderbär redan innan de reste till Amerika, och traditionen levde vidare genom kolonialtiden ända fram till 1900-talet. Då plockade nästan varje hushåll bären som råvara till saft, sylt, gelé och vin – en stark kontrast mot idag, då den vanliga flädern är okänd för många och till och med betraktas med viss misstänksamhet. Frågan många ställer sig är därför: är de små bären giftiga eller ett verkligt hälsobringande tonikum?
En kemisk analys av råa fläderbär visar att de innehåller cyanidliknande ämnen i mängd som kan orsaka magont och andra besvär. Kokar du dock samma bär några minuter bryts ämnena ner och avges med ångan, varefter saften kan avnjutas helt utan bekymmer. Observera att detta endast gäller de mörkblå till svarta bären. De röda fläderbären är giftiga för människor och får aldrig användas i matlagning.
Fläderbär har använts i recept och tonic i årtusenden. Redan år 43 e.Kr., när romarna invaderade Britannien, förde de med sig sina recept – däribland en rätt med fläderbär kallad patina. Den tidiga amerikanska litteraturen är full av hänvisningar till flädern, både som en tyst gift och som en underbar portvin med många hälsovinster. Sjömän svor på att drycken lindrade deras ledvärk, och det rapporterades om ökad livslängd hos dem som tog en shot flädertonic dagligen. Förkylningar botades och feber bröts med en sked sötad flädersaft.
USA håller på att komma ikapp de europeiska länderna när det gäller användning av fläderbär. Österrike är världsledande på odling av fläder för juice, sylt, yoghurt och vin. Bärernas antocyaner – det lila pigmentet – tycks stärka immunförsvaret ännu effektivare än vitamin C och E, och ämnet är av stort intresse inom forskningen kring hjärt-kärlsjukdom. Ytterligare studier pågår också kring fläderbär som antiviralt medel.
Det finns flera olika typer av fläder. Den europeiska flädern (Sambucus nigra) är en hög buske som kan bli nästan sex meter, medan den amerikanska flädern (Sambucus canadensis) är mindre och oftast bara blir två till tre meter hög. Båda har mörksvarta bär och flera underarter. I USA växer även druvfläder (Sambucus racemosa) med röda bär – dessa är betydligt giftiga och bör inte användas i någon form av beredning. Väst om Klippiga bergen finns dessutom Sambucus mexicana, som bär ätbara blåsvarta bär.
Om du vill plocka egna fläderbär behöver du veta hur busken ser ut. På våren känns den igen på breda flockar av gräddvita små blommor som sprider sig över hela buskens yta. När bären mognar under sommaren böjs grenarna nedåt, och de blåsvarta bären hänger ofta upp och ner med sina rödaktiga stjälkar synliga. Studera bladen noga: de sitter motsatt, parvis mittemot varandra, och inte strött utplacerade som på den mycket giftiga odörten (vattenhemlock).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online