Vi har alla fått höra att vi bör äta morötter för god syn eller gröna bladgrönsaker för ett friskt blod. Men hur vet vi egentligen att vissa livsmedel är så viktiga för vår hälsa? Svaret finns i näringskemins värld. Den mänskliga organismen är ett komplext nätverk av beroende system, som alla drivs av kemiska ämnen från maten vi äter. Det handlar inte bara om hälsa – våra liv beror på att ge kroppen rätt bränsle till de kemiska reaktioner som bygger upp och vidmakthåller den.
Diet är det vi äter, och näringsvetenskapen studerar hur kroppen använder den. Oavsett om livsmedel ger näring direkt – till exempel proteiner som bildar kroppens vävnader – eller indirekt, som enzymer som startar metaboliska processer, utsätts all mat för kemiska reaktioner under matsmältningen. Att identifiera de kemiska ämnen som gynnar kroppen, och i vilka mängder de behövs, kan hjälpa människor att må bättre och leva längre. Nutritionister analyserar kroppens kemi för att hitta både de nyttiga näringsämnena och de ämnen som kan skada kroppen eller störa effekten av andra.
Näringsvetenskapen har sina rötter hos antikens greker, som resonerade att viss mat måste innehålla ämnen som gynnade kroppen, eftersom friska människor ofta åt samma grupper av livsmedel. Den moderna forskningen inleddes med den franska kemisten Lavoisier, som utvecklade begreppet metabolism – den kemiska process som levererar energin som driver kroppen.
Under 1800-talet studerade kemister sammansättningen och funktionen hos mineraler och fetter i livsmedel och lade därmed grunden för näringsvetenskapen. Amerikanska universitet, bland annat Johns Hopkins, bidrog i början av 1900-talet till att utveckla ämnet till något mer än en ren kemisk undersökning. Vid seklets mitt hade de viktigaste vitaminerna identifierats, och myndigheter hade tillräckligt med kunskap för att börja utfärda rekommenderade miniminivåer för specifika näringsämnen.
Dagens näringsvetenskap fortsätter att förfina kunskapen om näringsämnenas roll, särskilt spårämnen – föreningar som verkar nyttiga men vars exakta behov ännu inte fastställts – samt föreningar som tycks påverka hjärnans kemi. Samtidigt utvecklas livsmedelsteknik och nanoteknik för att förbättra näringsvärdet i grödor och stärka världens jordbruk.
All mat innehåller kemiska ämnen som utgör de föreningar vi känner som vitaminer, kolhydrater, fetter och proteiner. Grundämnen som krom, koppar, jod, järn, mangan och zink kallas spårämnen. De utgör råvaror för bildning av blod, ben och nerver, eller utlöser produktionen av hormoner, antikroppar och ämnen i immunförsvaret. Kolhydrater och fetter ger råmaterial för energiproduktion, isolerande lager runt vitala organ samt skyddande dämpning under huden.
Kemister och nutritionister har konstaterat att värdet av vitaminer, mineraler och andra näringsämnen inte bara avgörs av de kemiska ämnen de innehåller, utan av kombinationerna och formerna av ämnena i olika livsmedelsgrupper. En välbalanserad kost är alltid att föredra framför kosttillskott med syntetiska vitaminer. Allteftersom forskningen om näringskemin fortskrider identifieras nya näringsämnen – och nya funktioner för gamla – och nya riktlinjer publiceras. I USA uppdaterar jordbruksdepartementet (USDA) sina kostråd regelbundet.
Man kan verkligen få för mycket av det goda. För mycket kalcium utan det D-vitamin som krävs för att omsätta det till ben är exempelvis helt meningslöst. Vissa föreningar kan orsaka problem i stora doser eller interagera negativt med varandra. Vitaminerna A, B, B12, C, D och E kan alla ge biverkningar i stora mängder. Se till att du känner till de kemiska konsekvenserna innan du tar megadoser av kosttillskott.
Att förstå näringskemin handlar i slutänden om att ge kroppen rätt verktyg för sina livsviktiga kemiska processer. Genom en varierad och balanserad kost får du både makronäringsämnen, vitaminer och spårämnen i de former och kombinationer som kroppen bäst kan använda – vilket gynnar både din hälsa och din livslängd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online