1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Purinnivåer i krabbkött – vad du behöver veta

Purin är en naturlig beståndsdel i många livsmedel vi äter regelbundet och en grundläggande byggsten i allt genetiskt liv. Höga halter av puriner bidrar dock till att kroppen bildar ohälsosamt höga koncentrationer av urinsyra, vilket i sin tur kan orsaka gikt – en smärtsam ledsjukdom. Krabbkött, både på burk och färskt, innehåller relativt höga halter av ämnet, men hör inte till de allra värsta källorna.

Vad innehåller krabban?

Krabbkött består till nästan 75 procent av vatten i förhållande till sin totala vikt, medan upp till 25 procent av vikten utgörs av protein, fett och mineraler, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Ur ett näringsperspektiv klassas krabba som ett livsmedel med höga till måttligt höga purinhalter. En portion på cirka 100 gram burk- eller färsk krabba innehåller mellan 5 och 100 mg purin.

Vad räknas som en för hög nivå?

Enligt George Mateljan Foundation for the World's Healthiest Foods ligger krabba relativt långt ner på listan över purinrika livsmedel. De livsmedel med högst koncentrationer – upp till 1 000 mg purin per portion på 100 gram – bör undvikas av personer som lider av gikt. Dit hör rött kött, särskilt viltkött, fjäderfä, sardiner, sill, fiskrom, såser, buljong, njure, lever, kalvmjälter, jäst samt vissa skaldjur som musslor och pilgrimsmusslor.

Stiftelsen anger att rekommenderat dagligt intag av puriner för friska vuxna ligger på 600 till 1 000 mg. De som lider av gikt rekommenderas att inte få i sig mer än 150 mg per dag.

Andra livsmedel med måttligt höga halter

En lång rad livsmedel hamnar tillsammans med krabba i kategorin måttligt purinrika. Andra skaldjur som ostron, räkor och hummer har likaså övergenomsnittliga halter, liksom njurbönor och limabönor, spenat, sparris, champinjoner, blomkål, ärtor, havregryn, vetegroddar och fullkornsprodukter. Enligt Drugs.com kan det hjälpa att begränsa dessa livsmedel vid gikt, eftersom kroppen då får mindre urinsyra att bearbeta.

Kokt eller rå – gör det någon skillnad?

Purinhaltens i krabba förändras knappt alls under tillagningen. När en krabba kokats i saltat vatten – vanligtvis i ungefär en halvtimme eller kortare tid för mellanstora krabbor – påverkas proteininnehållet endast marginellt. Det innebär att mängden purin inte går att minska genom olika tillagningsmetoder. Däremot kan du själv begränsa portionsstorlekarna, om krabba är en särskilt omtyckt delikatess för din del.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online