Så beräknar du din korrekta vikt med BMI – enkel guide

Mayo Clinic definierar fetma som att ha en överdriven mängd kroppsfett. I takt med att fetma ökar i USA har viktkontroll blivit en allt viktigare hälsofråga. Att fastställa din idealvikt – och sedan faktiskt nå den – kan förbättra din hälsa påtagligt, eftersom övervikt kan utlösa och förvärra en rad olika sjukdomstillstånd, bland annat typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom.

Att räkna ut vilken vikt som passar just din kropp är en enkel process som bygger på den välkända formeln Body Mass Index (BMI). Formeln beskriver förhållandet mellan din vikt och din längd och används världen över som ett första steg för att bedöma om en persons vikt ligger inom det hälsosamma intervallet.

Så beräknar du din idealvikt steg för steg

1. Mät din längd och notera svaret i tum. En tum motsvarar 2,54 centimeter.

2. Kvadrera din längd i tum, alltså multiplicera talet med sig självt. Är du exempelvis 62 tum (cirka 157 cm) lång räknar du 62 × 62 = 3 844.

3. Multiplicera resultatet från steg 2 med två olika tal. Börja med att multiplicera med 18,5 och notera svaret – detta motsvarar nedre gränsen för normalvikt. Multiplicera därefter samma tal med 24,9 och notera även detta svar – övre gränsen för normalvikt. I exemplet blir det 3 844 × 18,5 = 71 114 samt 3 844 × 24,9 = 95 715,6.

4. Dividera båda svaren från steg 3 med 703. Resultatet visar det viktintervall som anses lämpligt för din längd. I exemplet ger 71 114 ÷ 703 = 101,16, vilket avrundas till 101 pund (cirka 46 kg) som undre gräns. Därefter ger 95 715,6 ÷ 703 = 136,15, alltså 136 pund (cirka 62 kg) som övre gräns för din idealvikt.

Tips för dig som använder metersystemet

Bor du i Sverige eller föredrar metriska mått kan du räkna ut ditt BMI direkt med formeln vikt i kilogram delat med längden i meter i kvadrat (kg/m²). Ett BMI mellan 18,5 och 24,9 betraktas som normalvikt, under 18,5 som undervikt, mellan 25 och 29,9 som övervikt och 30 eller högre som fetma. Kom ihåg att BMI är ett grovt mått – det tar inte hänsyn till muskelmassa, ålder eller kroppssammansättning – så använd det som ett utgångsläge och rådfråga gärna vården för en individuell bedömning.