Med barndomsfetma som har nått epidemiska proportioner är det helt naturligt att oroa sig för om ditt barn har för mycket kroppsfett. Det är en berättigad oro – men kom ihåg att använda rätt måttstock för barn. Vuxna och barn har olika näringsbehov, och barnens kroppsfettsprocent ser annorlunda ut än de referensvärden som gäller för vuxna.
Det vanligaste sättet att uppskatta kroppsfettsprocenten hos ett barn är att använda BMI (Body Mass Index), ett mått som räknas fram utifrån barnets längd, vikt, ålder och kön.
BMI beräknas oftast med en algebraisk formel som tar hänsyn till barnets längd, ålder, kön och vikt. Det finns dock andra metoder, bland annat bioelektrisk impedans. Denna teknik mäter förhållandet mellan muskler och fett genom att skicka en svag elektrisk ström genom kroppen och mäta hur snabbt strömmen passerar – muskelvävnad leder strömmen snabbare än fettvävnad.
Mätningen är ingen exakt vetenskap. Enligt studier som genomfördes vid Baylor University år 2000 hade ett av sex barn med normalt BMI i själva verket övervikt eller fetma, medan ett av fyra barn med fetma-BMI egentligen låg inom det friska intervallet.
Du kan därför inte utgå ifrån att BMI alltid ger en korrekt bild. Mätmetoderna har sina brister, och dessutom kan genetiska faktorer och individuell variation påverka resultatet. Använd därför gärna BMI som ett första riktmärke, men rådfråga alltid barnläkare eller skolsköterska för en helhetsbedömning av ditt barns hälsa och utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online