När ska man påbörja dokumentation av intag och utsöndring (I&O)?

Dokumentation av intag och utsöndring – ofta kallad I&O (Intake & Output) eller vätskebalansräkning – är en grundläggande del av patientsäkerheten inom vården. Ett I&O-schema påbörjas vanligtvis när patienten befinner sig i någon av följande situationer:

1. Kritiskt sjuka eller instabila patienter

Patienter som är allvarligt sjuka eller kliniskt instabila kräver noggrann övervakning av vätskestatus för att snabbt kunna upptäcka försämringar.

2. Behandling med intravenösa vätskor eller läkemedel

När patienten får IV-vätskor, blodprodukter eller läkemedel administrerade via dropp är det viktigt att följa både tillfört intag och utsöndring för att säkerställa korrekt dosering och balans.

3. Vätske- och elektrolytrubbningar

Patienter med dehydrering, överhydrering, hjärtsvikt, njursvikt eller andra elektrolytrubbningar behöver kontinuerlig uppföljning av sin vätskebalans.

4. Ökad risk för komplikationer

Om patienten riskerar att utveckla komplikationer kopplade till vätskebalansen – exempelvis efter operation eller vid svår infektion – är dokumentationen ett viktigt förebyggande verktyg.

Hur ofta dokumenteras intag och utsöndring?

Frekvensen för dokumentationen anpassas efter patientens tillstånd och kan variera från varje timme eller varannan timme upp till var 12:e–24:e timme. Ju mer instabil patienten är, desto tätare övervakning krävs normalt sett.