Många dietister och medicinska forskare har sökt efter samband mellan hjärnan och viktminskning för att förklara varför även dramatiska förändringar i matvanor inte alltid ger effekt hos vissa patienter med fetma. Hypotalamus – som ibland kallas thalamuskörteln på grund av sin funktion att frisätta hormoner i hjärnan – håller nyckeln till många frågor om hur kroppen reagerar på bantning, både när det gäller matbegär och viktnedgång. Samtidigt återstår fortfarande många frågor för forskarna att utforska.
Hypotalamus är en del av hjärnan som ligger strax under talamus och ansvarar för att reglera ett flertal funktioner i kroppens olika system. Kopplingen mellan hypotalamus och viktminskning är nära, eftersom hypotalamus styr både hjärnans lust att konsumera mat och dryck samt kroppens förmåga att bearbeta det vi äter och dricker. Hypotalamus reglerar dessutom kroppens homeostas – alltså kroppens förmåga att upprätthålla sitt normala funktionsläge – och kallas därför ibland för hjärnans överordnade kontrollcenter.
Sambandet mellan hjärnan och viktminskning är tätt sammanvävt i hur hypotalamus bearbetar sinnesintryck som smak och lukt för att avgöra aptiten. Körteln frisätter hormoner som inte bara reglerar känslor av hunger och mättnad, utan också hur mat smakar och huruvida mat och dryck upplevs som tillfredsställande.
Eftersom hypotalamus behöver upp till 20 minuter för att utlösa kroppens mättnadskänsla efter en måltid försöker vissa bantningspreparat utnyttja sambandet mellan hjärnan och viktminskning genom att förkorta den tid som krävs för att hypotalamus ska registrera mättnad. Andra nutritionister rekommenderar i stället att man äter långsammare, så att hjärnan hinner få tillräckligt med tid för att sluta skicka ut impulser om att äta mer.
Hjärnan reglerar även kopplingen mellan ämnesomsättning och viktminskning. Teorin om hypotalamus set point förklarar varför förändringar i matvanor inte nödvändigtvis leder till en förändrad vikt, eftersom de i stället kan motverkas av anpassningar i ämnesomsättningens hastighet. Övermatning av laboratoriemöss har visats utlösa frisättningen av proteinet leptin från fettceller, vilket stimulerar ämnesomsättningen och minskar aptiten, medan undernärda möss får en lägre ämnesomsättning och ökad aptit. Hypotalamus reglerar dessa växlingar i ämnesomsättning och aptit, medan OB-genen – som finns hos både möss och människor – styr frisättningen av leptin. En defekt OB-gen har identifierats som orsak till fetma hos vissa patienter.
Kopplingen mellan ämnesomsättning och viktminskning kan också påverkas av olika rubbningar eller yttre faktorer. Störningar i hypotalamus, liksom tumörer i hypofysen, kan orsaka funktionsfel i hjärnans reglering av ät- och drickimpulser. Sådana störningar kan leda till antingen ökad eller minskad känsla av behov av mat, sömn eller sexuell aktivitet. Andra faktorer som kan påverka hypotalamus funktion – och därmed viktnedgången – är stressnivåer, naturligt dagsljus, steroider, stimuli i blodet (såsom insulin) eller utanför kroppen (såsom lukter) samt sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online