Mineraler delas in i två huvudkategorier: makromineraler och mikromineraler. Fosfor räknas till makromineralerna, tillsammans med kalcium och magnesium – det vill säga mineraler som kroppen behöver i större mängder. Fosfor finns i varje cell i kroppen, men den högsta koncentrationen återfinns i skelettet och tänderna.
Fosforns främsta uppgift är att bygga upp och bibehålla friska ben och tänder. Mineralen deltar också i ett flertal livsviktiga kroppsfunktioner, bland annat att omvandla mat till energi, underhålla och reparera cellmembran och vävnader samt upprätthålla en normal hjärtrytm. Dessutom bidrar fosfor till njurarnas funktion och till musklernas sammandragning.
Fosforbrist är ovanligt, eftersom de flesta livsmedel innehåller fosfor i någon grad. Kan brist ändå uppstå kan det leda till problem med njurar, blod samt med skelettet och det neuromuskulära systemet. De absolut rikaste källorna är mejeriprodukter och kött, framför allt inälvsmat som lever och njure. Fosfor finns även i nötter, baljväxter, fisk, choklad och läskedrycker.
Både fosfor och kalcium behövs för benens och tändernas tillväxt och underhåll. För att båda mineralerna ska fungera optimalt bör de intas tillsammans och i ungefär lika stora mängder. Överskott av fosfor försämrar kroppens upptag av kalcium – och det omvända gäller också, även om det i praktiken är mycket svårt att få i sig för lite fosfor. Risken är snarare att man får i sig för mycket.
Läskedrycker innehåller höga halter fosfor i form av fosforsyra. Personer som dricker stora mängder läsk riskerar därför ett utarmat kalciumförråd, vilket kan leda till benskörhet (osteoporos) och sköra ben som lättare bryts. Eftersom läsk normalt inte innehåller något kalcium tvingas kroppen ta kalcium från skelettet för att balansera de höga fosforhalterna.
Forskning som publicerades i april 2010 i Federation of the American Societies for Experimental Biology Journal tyder dessutom på att höga fosforhalter kan påskynda åldrandet. Forskare vid Harvard School of Dental Medicine drog i sin studie på möss slutsatsen att "höga fosfatnivåer kan öka förekomsten och svårighetsgraden av åldersrelaterade komplikationer, såsom kronisk njursjukdom och kärlförkalkning, samt ge upphov till allvarlig muskel- och hudförtvining".
Fosforhalten är högre i fullkorn och os bearbetade spannmål än i raffinerade produkter, men även fullkorn utgör ingen tillräcklig fosforkälla. Orsaken är att fosforen i spannmål huvudsakligen finns i form av fytsyra, ett ämne som människor, fisk och fågel har svårt att ta upp och som till största delen utsöndras oförändrat. Fytsyra kan dessutom hämma upptaget av andra näringsämnen. Enligt USA:s jordbruksdepartement (USDA) kan "långvarig konsumtion av fytsyra hos befolkningar som i hög grad lever på spannmål och baljväxter, vilka är rika på fytsyra, bidra till mineralbrist".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online