Hos djur utgör hudsystemet, även kallat integumentsystemet, kroppens största organsystem. Det motsvarar ungefär 16 procent av kroppsvikten och omfattar huden, håret samt naglar och klor. Som kroppens yttersta lager fungerar det som det viktigaste skyddet mot väder, vind och andra yttre påfrestningar. Hos vissa djurarter ingår även fjädrar eller fjäll i systemet.
Även om hudsystemets utformning varierar mellan olika arter fyller det samma grundläggande roll överallt: att vara en livsviktig försvarslinje mot miljöns hot.
Hudsystemets främsta uppgift är att upprätthålla homeostas, det vill säga kroppens förmåga att själv reglera sin inre miljö. Trots skillnader mellan arter finns stora likheter jämfört med människans hudsystem. Primater och hästar har exempelvis liknande svettkörtlar, och svettning är ett effektivt sätt att svalka kroppen när temperaturen börjar stiga.
Katter och hundar har däremot andra kylmekanismer där svettkörtlarna bara spelar en underordnad roll. En hund flämtar normalt när den är varm, medan en katt kan svettas genom tassarna.
Eftersom hudsystemet är kroppens största organsystem utför det många livsviktiga uppgifter. Det skyddar övriga organ och vävnader mot infektioner, uttorkning, solskador och plötsliga temperaturväxlingar. Huden innehåller dessutom nervreceptorer som registrerar beröring, smärta och temperatur.
Störningar i homeostasen och skador på hudsystemet kan därför påverka flera andra organsystem i kroppen – framför allt genom uttorkning, extrema temperaturförändringar och brist på D-vitamin.
Överhuden består av fyra typer av celler: keratinocyter, melanocyter, Langerhansceller och Merkelceller. Keratinocyterna bildar ett skyddande barriärskikt. Melanocyterna producerar melanin, pigmentet som ger hud och hår dess färg. Langerhanscellerna reglerar hudens immunförsvar, medan Merkelcellerna ansvarar för fin känsel – till exempel de sinnestryck som registreras av en katts morrhår.
I läderhuden stimulerar motoriska nerver musklerna arrector pili – små muskelfibrer som sitter fast vid varje hårsäck och som får håren att resa sig, vilket hos människan syns som gäshud vid kyla eller starka känslor. Sensoriska nerver finns också här; de ansvarar för känslan av beröring, temperatur och smärta.
Under dermis ligger subdermis, som egentligen inte räknas till hudsystemet men som bidrar med skydd, energilagring och isolering.
Mellan epidermis och dermis finns basalmembranzonen, ett skyddande skikt som håller samman de två lagren. Eftersom överhuden saknar blodkärl betyder blödning att hela epidermis har genomborrats. Detta område är sårbart för skador vid hudsjukdomar och autoimmuna sjukdomar. Vesiklar, alltså vätskefyllda blåsor, är ett typiskt tecken på skada – ett vanligt exempel är en blåsa som uppstår efter friktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online