1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vad är vitamin B50? En guide till doser, nytta och risker

B-vitaminer är en grupp näringsämnen som samverkar i kroppens energiomsättning, nervsystem och blodbildning. Men vad betyder egentligen beteckningen "B50" på burken? Här går vi igenom begreppet, dosernas historiska bakgrund och vilka risker högdosering kan medföra.

Vad betyder beteckningen "B50"?

"B50" är ett samlingsnamn som används inom kosttillskottsbranschen för preparat som levererar 50 milligram av flera B-vitaminer i samma tablett, kapsel eller flytande dos. Typiska exempel på marknadsförda produkter är "Formula B-Complex 50 High Potency B Vitamins" och "B-50 Caps Vitamin B-Complex Dietary Supplement". B-komplex finns dessutom i ännu starkare B-100-doser.

Ett B50-tillskott innehåller oftast de åtta essentiella B-vitaminerna: tiamin (B1), riboflavin (B2), niacin (B3), pantotensyra (B5), pyridoxin (B6), biotin (B7), folat (B9) och kobalamin (B12).

Rekommenderat dagligt intag – den historiska bakgrunden

Vitaminer började isoleras och identifieras kemiskt av olika forskare från omkring år 1900. Livsmedelsbristen under andra världskriget fick flera nationers försvarsprogram att undersöka hur mycket näring en frisk befolkning behöver via kosten för att undvika sjukdom. År 1941 enades dietister om de första miniminivåerna för rekommenderat dagligt intag. Redan runt 1950 såldes kommersiella vitamintillskott receptfritt. I dag uppdaterar myndigheter som U.S. Department of Agriculture – och i Sverige Livsmedelsverket – sina kostråd löpande, och livsmedelsförpackningar ska märkas med referensvärde per portion.

Referensvärden för B-vitaminer

En dos på 50 milligram vida överstiger det rekommenderade dagliga intaget för de flesta B-vitaminer:

  • B1 (tiamin): cirka 1,1–1,2 mg per dag – behövs bland annat för nervsystemets normala funktion.
  • B2 (riboflavin): cirka 1,1–1,3 mg per dag – viktig för hud och slemhinnor.
  • B3 (niacin): cirka 15–16 mg per dag – brist kan ge pellagra, en sjukdom med hudbesvär.
  • B6 (pyridoxin): cirka 1,2–1,7 mg per dag – brist kan skada nerverna.
  • B9 (folat/folsyra): cirka 300–400 mikrogram (0,3–0,4 mg) per dag – behövs för bildningen av friska röda blodkroppar. Gravida och kvinnor som planerar graviditet rekommenderas en högre dos, ofta runt 600 mikrogram.

Som jämförelse motsvarar en enda B50-tablett alltså upp till fyrtio gånger det dagliga behovet av flera av dessa vitaminer.

Linus Pauling och födelsen av högdoseringsidéen

Kemisten Linus Pauling tilldelades Nobelpriset i kemi 1954 för arbeten som bland annat omfattade analysen av kolatomens fyra bindningsmöjligheter, en teori om hybridiserade elektronbanor som förklarade organiska molekylers former, samt beskrivningen av elektronegativitet – graden av polar dragningskraft i en molekyl. År 1968 ledde hans forskning kring C-vitamin till att han började propagera för "ortomolekylär" medicin, det vill säga terapi baserad på stora doser vitaminer.

Vad säger ortomolekylär teori?

Enligt ortomolekylär teori ersätter många läkemedel i grunden kroppens egna naturliga ämnens funktioner. Om exempelvis nedsatt absorption eller användning av B3 (niacin) skulle vara en orsak till schizofreni, kunde megadoser av niacin teoretiskt sett utgöra en behandling. Ortomolekylär terapi ligger dock utanför den etablerade vården, och flera medicinska organisationer har varnat för riskerna med att själv behandla sig med receptfria vitaminer i megastorlek.

Forskningen om niacin – framgångar och begränsningar

Niacin är ett av de relativt få framgångsrika exemplen inom ortomolekylär medicin. År 2004 kunde ett team av kardiologer vid Walter Reed Army Medical Center för första gången fastställa att niacin, under klinisk övervakning och i kombination med statiner, hjälper till att sänka kolesterolnivåerna hos patienter med förhöjd risk för hjärtinfarkt. Samtidigt kan niacin försvåra tillståndet för patienter med diabetes eller magsår.

En studie från 1977, publicerad i Communications in Psychopharmacology av Ban, Lehmann och Deutsch, visade däremot att niacin inte förstärkte effekten av antipsykotiska läkemedel hos patienter med schizofreni. Slutsatsen är tydlig: i stora doser blir receptfria tillskott i praktiken läkemedel och bör inte användas utan att man först konsulterat läkare.

Risker med för höga doser B-vitaminer

Lever och njurar renar blodet från gifter, och flera B-vitaminer kan orsaka leverskada vid megadosering. Andra möjliga toxiska effekter av B-komplex i stora mängder kan omfatta – men är inte begränsade till – hämmad eller minskad insulinutsöndring, anemi, perniciös anemi, sömnlöshet eller depression, huvudvärk, förändrat blodtryck, påverkad sköldkörtelfunktion, andnöd och akuta ångestepisoder.

Kommersiella B50-tillskott utgör säkra doser för friska vuxna när de tas enligt anvisningarna på produktens etikett. Att dock ta flera dagliga doser av ett B50-preparat, eller kombinera B50 med multivitamintillskott, bör aldrig göras utan medicinsk övervakning.

Sammanfattning

B50 står för ett kosttillskott som innehåller 50 milligram av flera B-vitaminer per dos – en mångfaldig överdos jämfört med det faktiska dagliga behovet. För de flesta friska vuxna täcker en varierad kost behovet av B-vitaminer, och tillskott bör användas med eftertanke, i rätt dos och helst i samråd med vårdpersonal.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online