Redan för mer än 2 000 år sedan teoretiserade grekiska och egyptiska läkare att blodet cirkulerar genom kroppen. Det skulle dock dröja länge innan man kunde bevisa att blodet drivs framåt av tryck. De första vetenskapliga teorierna om att blodtrycket varierar från person till person dök upp under 1600-talet, men det var inte förrän i slutet av 1800-talet som dessa teorier bevisades och kvantifierades med hjälp av mättekniker.
Äran för att ha lagt grunden för begreppet blodtryck tillskrivs Stephen Hales, en brittisk präst och forskare som år 1733 förde in ett mässingsrör i en hasts artär och kopplade röret till ett glasrör. Han noterade att blodet i glasröret steg och drog slutsatsen att ett tryck drev blodet framåt. Hales hade dock inget sätt att mäta trycket och därmed inte heller att bevisa sin teori.
Den första registreringen av människans blodtryck gjordes 1847, när Carl Ludwig förde in en kateter i en patients artär och kopplade den till en uppfinning som kallades kyymograf. Kyymografen använde ett U-format rör med en fjäder fäst vid en elfenbensflottör som ritade upp tryckförändringar på en roterande trumma. När det blev tydligt att blodtrycket faktiskt kunde registreras började forskare och läkare söka efter metoder att mäta blodtrycket utan att behöva föra in rör och katetrar i kroppen.
År 1881 uppfann Samuel Karl Ritter von Basch blodtrycksmätaren, sfigmomanometern, som använde en vattenfylld kudde för att neutralisera den arteriella pulsen. Med denna apparat registrerade han blodets systoliska tryck på en termometerliknande anordning. År 1896 förbättrade Scipione Riva-Rocci uppfinningen ytterligare med en kvicksilverfylld blodtrycksmätare som använde en uppblåsbar manschett runt överarmen för att sammanpressa överarmsartären, vilket gjorde det möjligt att mäta blodtrycket på ett enklare sätt.
Den amerikanske neurokirurgen Harvey Cushing fick syn på den nya blodtrycksmätaren vid en utställning i Italien år 1901 och tog med sig konstruktionen hem till USA. Genom att använda apparaten på Massachusetts General Hospital i Boston introducerade Cushing moderna blodtrycksmätningar i landet och bidrog till att göra dem till ett standardtest vid hälsokontroller – även om farorna med högt blodtryck ännu inte var förstådda vid den tiden.
Nikolaj Korotkov var den första forskaren som uppmärksammade att artärerna avger karakteristiska ljud när manschetten blåses upp och släpps ut, och han insåg att dessa ljud var betydelsefulla. Han utvecklade en metod för att mäta det diastoliska trycket – det vill säga det lägsta trycket under hjärtcykelns vilofas – genom att lyssna på de ljud artärerna avgav vid mätningen. Det diastoliska värdet införlivades därefter i blodtrycksmätningarna och ledde fram till den numera välkända standarden för normalt blodtryck: 120 (systoliskt) över 80 (diastoliskt).
Även om läkarna vid den tiden ansåg att det var ohälsosamt för blodtrycket att vara antingen för högt eller för lågt, var det inte förrän på 1950-talet som farorna med högt blodtryck och dess roll vid stroke och hjärtinfarkt blev fullständigt förstådda. Idag är blodtrycksmätning en av de mest grundläggande och viktigaste delarna av alla medicinska undersökningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online