Hälsporre är en smärtsam åkomma som gör sig påmind vid varje steg du tar. Som tur är finns det flera behandlingsmetoder som kan göra hälsporren till ett minne blott. Här går vi igenom symptomen, de mest effektiva behandlingsalternativen och hur du förebygger problemet.
En hälsporre är en kalkavlagring på hälbenet (calcaneus). Själva sporren ser ut ungefär som en liten spik eller tand som växer ut från benet och trycker mot den omgivande vävnaden, vilket orsakar smärta och obehag. Sporren utvecklas till följd av långvarig belastning på hälbenet, ofta på grund av artrit, nedsatt blodcirkulation eller andra sjukdomar som ger upphov till en inflammatorisk reaktion i kroppen.
Hälsporrar kan utvecklas under flera års tid, och även om många tror att det är själva sporren som orsakar smärtan beror den i själva verket på inflammerade senor och nerver i området.
Typiska tecken på hälsporre är en stickande eller brännande smärta i hälen, särskilt när du tar dina första steg på morgonen eller efter en längre period av vila. Smärtan kan lindras något under dagen men återkommer ofta efter fysisk aktivitet. Tryck mot hälen, till exempel vid gång eller löpning, förvärrar vanligtvis besvären.
Om du misstänker att du har en hälsporre kommer läkaren att rekommendera en röntgenundersökning för att ställa diagnosen. När storleken och formen på sporren har bedömts kan läkaren antingen rekommendera konservativ behandling eller, i svåra fall, operation.
Konservativa behandlingar innefattar bland annat värmebehandling av sporren, vilket vidgar blodkärlen och minskar smärtan. En mjuk kudde eller gelpåläggning i skons häldel kan lindra trycket och fördela belastningen jämnare, vilket minskar stressen på sporren. Individuellt anpassade ortopediska inlägg kan ge liknande effekt. Receptfria läkemedel, såsom ibuprofen, kan dessutom reducera inflammationen.
I vissa fall används kortisoninjektioner direkt i hälen, eller så kallad diatermibehandling, där elektrisk ström leds genom vävnaderna via ett fotbad. Strömmen stimulerar blodcirkulationen, vilket minskar inflammationen i vävnaderna. Även stretchövningar för fotens sena (plantarfasian) och regelbunden vila kan spela en viktig roll i återhämtningen.
Medan övriga behandlingsmetoder syftar till att minska inflammationen runt själva sporren används kirurgi för att korrigera sporren. Operation rekommenderas endast i extrema fall där konservativa behandlingar misslyckats.
Endoskopisk plantarfasciotomi: Metoden kräver två små snitt, varefter en liten kamera används som vägledning för att frigöra ligamentet (plantarfasian) från benet. Detta lindrar spänningen och skapar utrymme som minskar smärtan, men eliminerar inte själva sporren.
Partiell fasciotomi: Den andra metoden liknar endoskopisk plantarfasciotomi, men här lossas endast en del av ligamentet.
Borttagning av sporren: Det tredje alternativet är att operera bort själva hälsporren. Detta är det mest invasiva ingreppet och används endast i mycket extrema situationer.
Vissa sjukdomar kan orsaka hälsporrar och går inte alltid att förebygga, men det finns flera saker du själv kan göra för att minska risken. Undvik onödig belastning på fötterna, eftersom överbelastning kan bidra till att sporren bildas. Dåligt sittande eller slitna skor är en vanlig orsak – välj därför skor med god stötdämpning och bra valvhöjd. Viktökning och repetitiv belastning, exempelvis vid löpning på hårt underlag, ökar också risken och bör undvikas. Regelbunden stretching av vadmusklerna och fotens sena kan dessutom hjälpa till att hålla foten flexibel och fri från besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online