1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Deltoidligamentdistorsion: Anatomi, mekanism, gradering och rehabiliteringsprotokoll

Anatomi

Deltoidligamentet (mediala kollateralligamentet i fotledet) är ett starkt, triangulärt ligamentkomplex som ursprungar från mediala malleolen och fläktar ut för att fästa på navikulare, calcaneus (sustentaculum tali), talus och fjäderligamentet. Det är den primära restriktionen mot valgus (eversion) och extern rotation av talus.

Skademekanism

  • Eversion + extern rotation (tvungen pronation)
  • Fall på planterad fot med medial kollaps
  • Direkt medial anfall
  • Mindre vanligt än laterala (ATFL) distorsioner; ofta högre energi.

Gradering

GradPatologiKliniska fynd
IMikroskopisk rivningMedial ömhet, lindrig svullnad, stabil vid valgusstress
IIPartiell rivningMåttlig smärta/svullnad/ekchymos, laxitet med fast endpoint
IIIFullständig rupturAllvarlig svullnad/ekchymos, grov valgusinstabilitet, ofta med syndesmotisk skada eller fraktur

Associerade skador (Hög index av misstanke krävs)

  • Syndesmotisk skada (hög fotledsdistorsion)
  • Medial malleolfraktur
  • Talus takyta skada (osteokondral)
  • Proximal fibulafraktur (Maisonneuve-fraktur)
  • Kombinerad medial-lateral ligamentkomplex skada

Diagnostik

  • Klinisk: medial ömhet, valgusstress test (jämför sidor), belastningsförmåga.
  • Röntgen: AP, mortise, lateral fotled; hel tibia/fibula vid proximal ömhet (uteslut Maisonneuve).
  • Stressvyer (gravitation eller manuell) för instabilitetsbedömning.
  • MRI: vid operationsplanering, okult fraktur, kondral skada, eller syndesmotisk skada misstänks.

Behandling

Grad I–II (Icke-operativ)

  • Skyddad belastning: skor/gyps 1–3 veckor (Grad II), sedan snörbandage.
  • RICE/POLICE i akut fas.
  • Fysioterapi: fotled ROM → proprioception (enbensställning, wobble board) → styrkning (inversion/eversion, vadmuskel, höft) → funktionell progression.
  • Återgång: 2–6 veckor (Grad I), 6–12 veckor (Grad II).

Grad III (Individualiserad)

  • Icke-operativt försök: Gyps/skor 4–6 veckor icke-belastning → progressiv belastning. Om stabil kliniskt och radiologiskt, kan lyckas.
  • Kirurgi: Akut primär reparation (suturankare) eller rekonstruktion vid kronisk instabilitet, elitidrottare, eller kombinerad syndesmotisk/frakturskada.

Rehabiliteringsmilestones

FasMål
Akut (0–2 veckor)Ödemkontroll, NWB/PWB, isometrier, höft/core
Subakut (2–6 veckor)Full ROM, PWB→FWB, proprioception, Theraband inversion/eversion
Styrkning (6–12 veckor)Progressiv resistans, kinetisk kedja, hopp, snitt
RTS (≥12 veckor)Symmetri i styrka, hopptest, agility, konfidens

Komplikationer

  • Kronisk medial instabilitet → post-traumatisk artros
  • Missad syndesmotisk skada eller fraktur → bestående smärta
  • Komplex regional smärtsyndrom (CRPS)

Prevention

  • Fotledsproprioception träning (balans, perturbationsövningar)
  • Stödjande skor, ortoser vid pes planus
  • Teipning/bandage för högrisksporter (basket, fotboll, volleyboll)
  • Adressera proximala defekter (höftabduktorer, core)

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online