Vatten kan syresättas – alltså få en högre halt av löst syre – genom att gasformigt syre diffunderas genom vätskan. Både temperatur och lufttryck påverkar hur mycket syre som kan lösas i vattnet; kallt vatten kan exempelvis hålla mer löst syre än varmt. Detta är också anledningen till att flaskor med syresatt vatten ofta släpper ifrån sig ett litet ”plask” av syre när de öppnas. Vissa tillverkare av syresatt vatten hävdar att deras produkter skulle förbättra idrottsprestationer eller hälsan.
Att blästra ozon genom råvatten – vanligtvis i form av en gasblandning bestående av 3–5 procent ozon och cirka 95 procent syre – är ett vanligt desinfektionssteg på vattenverk världen över. Metoden är mer effektiv än klorering och oxiderar dessutom bort oönskade mineraler ur vattnet.
Ozon (O3) sönderfaller till vanligt syre (O2) på relativt kort tid, med en halveringstid på mindre än 30 minuter. När det lösta ozonet bryts ned höjs samtidigt vattnets halt av löst syre.
Oavsett om man använder ozon, högrent syre eller enkel tryckluft tillför man syre till vattnet när gasen bubblas igenom det. Nivån av löst syre stiger och vattnet syresätts.
Tryckluft används ofta för att höja syrehalterna i sjöar och vattendrag där låga halter av löst syre hotar fisk och annat vattenlevande liv.
Eftersom ozonering framför allt är en desinfektionsmetod är den inte lämpad som metod för att höja syrehalten i sjöar och floder. Där passar enklare metoder, som inblåsning av tryckluft, betydligt bättre.
För dricksvatten har ozonering sina egna tydliga fördelar: den desinficerar vattnet och oxiderar bort mineraler. Att samtidigt höja halten löst syre i dricksvatten ger däremot ingen hälsovinning för människor. Syresättning bör därför aldrig vara det främsta skälet för att investera i denna dyra och tekniskt komplexa process.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online