Agorafobi är en irrationell rädsla för att befinna sig på platser som är svåra att lämna eller där det skulle vara problematiskt att få hjälp vid ett panikångestanfall. Vanligtvis fruktade platser inkluderar hissar, flygplan, köpcentrum, broar, kollektivtrafik och evenemang med stora folkmassor. Dessa rädslor gör att du undviker platserna, och i vissa fall blir man helt hemmabliven och vägrar lämna sitt hem. Behandlingen handlar om att gradvis konfrontera rädslorna med hjälp av läkemedel, terapi, hanteringsstrategier och egenvård.
SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) är de antidepressiva läkemedel som oftast förskrivs vid agorafobi. Bland dem finns Prozac, Paxil och Zoloft. Även andra typer används, exempelvis tricykliska antidepressiva eller MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare), men de orsakar fler biverkningar än SSRI.
Både insättning och utsättning av antidepressiva kan ge biverkningar som liknar delar av ett panikångestanfall. Läkare brukar därför öka dosen långsamt när behandlingen inleds och sedan trappa ner den gradvis när du är redo att sluta med medicinen, för att minimera besvären.
Ångestdämpande läkemedel, så kallade bensodiazepiner, lindrar symtom på ångest och panik. De mest förskrivna är Xanax och Klonopin. Tyvärr kan dessa läkemedel vara beroendeframkallande om du tar mer än den rekommenderade dosen eller använder dem under en längre period. Din läkare gör en bedömning av om nyttan överväger riskerna vid behandling av ditt tillstånd.
Det finns flera former av terapi för psykiska besvär, och vissa passar bättre än andra för specifika tillstånd. Agorafobi behandlas ofta med kognitiv beteendeterapi (KBT), som kombinerar två metoder. Den kognitiva delen hjälper dig att lära dig om agorafobi, de efterföljande panikattacker och hur du kontrollerar dem. Du upptäcker vad som utlöser dina anfall och vad som förstärker dem. Konkreta hanteringsstrategier är en viktig del av behandlingen.
Den beteendeinriktade delen hjälper dig att förändra ohälsosamma tankar och beteenden genom desensibilisering, även känt som exponeringsterapi. Exponeringsterapi innebär att du gradvis möter de platser och situationer som väcker rädsla och panik. Din terapeut kan följa med dig så att du känner dig trygg och bekväm. Genom att successivt utsätta dig för dessa situationer inser du med tiden att rädslorna är obefogade och att det du oroar dig för faktiskt inte inträffar.
Många terapeuter erbjuder hembesök, sessioner via telefon eller e-post, eller träffar dig på platser du upplever som trygga, åtminstone under den första delen av behandlingen. Om du måste lämna hemmet kan en betrodd vän eller anhörig bidra till en trygg atmosfär.
Stress och ångest är centrala komponenter vid denna störning. Naturliga metoder för att uppnå avslappning i både sinne och kropp utgör ett utmärkt komplement till den ordinarie behandlingen. Att lugna sinnet ger mental klarhet, vilket hjälper dig att se dina rädslor i perspektiv och förstå att de är irrationella. Populära tekniker inkluderar meditation, yoga, andningsövningar, progressiv muskelavslappning, lugn musik och positiv visualisering.
Det är viktigt att ta hand om dig själv och regelbundet vårda din allmänna hälsa: ät bra, motionera regelbundet och se till att få tillräckligt med sömn. Undvik droger och alkohol, eftersom de förvärrar symtomen på panik och ångest. Överväg också att gå med i en stödgrupp; att umgås med andra som förstår vad du går igenom kan kännas tröstande, och du kan få värdefulla tips om vilka behandlingar som hjälpt andra i samma situation.
Kom ihåg att alltid kontakta vårdpersonal för en individuell bedömning och en behandlingsplan som passar just dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online