Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som gör att den drabbade blir besatt av sin vikt och kroppsform. Vanligtvis inleder personen med att banta, men fortsätter sedan långt efter att en hälsosam vikt redan uppnåtts. Uppskattningsvis har 1 av 100 tonårsflickor störningen, och mellan 0,5 och 3,75 procent av alla kvinnor beräknas drabbas av anorexi någon gång under sitt liv.
Det finns flera riskfaktorer som kan bidra till utvecklingen av anorexi – bland annat viktförändringar, puberteten, stora livsomställningar, samhälleligt tryck och till och med valet av yrke. Här går vi igenom de viktigaste faktorerna samt de mest förekommande symtomen.
Personer med anorexia nervosa vägrar hålla en normal kroppsvikt. Minimivikten definieras ofta som 85 procent av vad som betraktas som en normal vikt för längden. Sjukdomen innebär en intensiv rädsla för att gå upp i vikt, även när personen är klart underviktig. Den drabbade har dessutom ofta en kraftigt förvrängd självbild och övertygad om att hen är överviktig trots motsatsen. Viktnedgången förnekas ofta helt.
Hos kvinnor i fertil ålder upphör mensen i minst tre cykler. Även om flertalet drabbade är flickor och kvinnor kan män också utveckla störningen. Anorexia nervosa delas in i två undertyper:
Viktförändringar är en välkänd riskfaktor. Det är inte ovanligt att någon bantar ner sig, får positiva kommentarer om sitt nya utseende och därmed förstärker sitt bantningsbeteende – vilket kan spira ur i överdrivna dieter. Samma mekanism gäller för dem som oavsiktligt går ner i vikt på grund av sjukdom eller skada men ändå hyllas för resultatet. Även viktuppgång kan utgöra en riskfaktor, eftersom negativa kommentarer från omgivningen kan driva personen mot ett tvångsmässigt behov av att bli smal.
Puberteten är en annan vanlig riskperiod. Många ungdomar upplever oro över de snabba kroppsförändringar som sker. I kombination med ett ökat grupptryck blir de extra sårbara för negativa kommentarer om sitt utseende, vilket ökar risken för att utveckla en ätstörning.
Stora omställningar i livet – som att starta ett nytt jobb, byta skola eller förlora en närstående – kan vara mycket påfrestande. Vissa människor hanterar stressen genom att söka kontroll, och vid anorexi kan strikt bantning och överdriven träning ge just den kontrollkänsla som saknas.
Vissa yrken innebär en förhöjd risk. Dansare, skådespelare, idrottare och modeller möter ofta enorma krav på att vara smala. Inom dessa branscher jämställs smalhet ofta med framgång, och den konstanta pressen kan i värsta fall leda till anorexi.
Det är ännu inte fastställt om samhälle och media i sig utgör direkta riskfaktorer. Men för en person som redan är sårbar hjälper det knappast att västerländska medier ständigt förmedlar bilden av att endast smala kroppar är attraktiva, populära och framgångsrika. I många miljöer blir överviktiga människor förlöjligade eller till och med undvikna. Att denna kultur bidrar till ätstörningar skulle därför inte förvåna forskarna.
Forskning tyder på att anorexi kan ha en genetisk komponent, även om detta ännu inte är bekräftat. Forskare arbetar aktivt med att identifiera gener som kan kopplas till sjukdomen. Ytterligare två teorier studeras: att en obalans i hjärnans signalsubstanser kan ligga bakom, samt att hypotalamus – en del av hjärnan som reglerar hunger och ätbeteende – kan fungera dysfunktionellt hos drabbade. Studierna pågår, men än så länge saknas definitiva svar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online