När fett (lipider) har smältts i matsmältningssystemet transporteras det vidare i kroppen med hjälp av lipoproteiner. Dessa små partiklar levererar fett till cellerna, som behöver det för att växa, fortplanta sig och fungera normalt. Det finns fyra huvudtyper av lipoproteiner – kylomikroner, VLDL, LDL och HDL – och var och en har en specifik uppgift i kroppens fettmetabolism.
Ett typiskt lipoprotein består av triglycerider och kolesterol i kärnan, som omges av fosfolipider, medan proteiner (så kallade apolipoproteiner) täcker utsidan. Tack vare denna struktur kan det fettlösliga innehållet transporteras säkert genom den vattenbaserade blodströmmen.
Kylomikroner är de största och minst täta lipoproteinerna. De bildas i tunntarmen efter en måltid och tar sig via lymfsystemet ut i blodet. När de cirkulerar i kroppen bryts de ner och blir allt mindre i takt med att triglycerider frigörs och distribueras till celler och fettvävnad. Det mesta av innehållet används under denna process, och resten återvänder till levern, där det återanvänds som nytt triglycerid eller byggs in i andra lipoproteiner.
VLDL (very low-density lipoproteins) bildas i levern och transporterar framför allt triglycerider ut till kroppens vävnader. Partiklarna har från början ett högt fettinnehåll i förhållande till proteinmängden. Allteftersom de färdas genom kroppen och avger triglycerider ökar den relativa andelen kolesterol, och partiklarna blir successivt tätare. När tillräckligt mycket fett avgivits har de i praktiken omvandlats till LDL (lågdensitetslipoproteiner).
LDL transporterar kolesterol ut till cellerna för att fylla på deras kolesterolbehov. Därefter bryts LDL ned i levern och utsöndras via gallblåsan och tarmarna som avfallsprodukt. Problem uppstår när det finns för mycket LDL i blodet – partiklarna kan då fastna i kärlväggarna och bilda plack, vilket leder till åderförkalkning. Ett högt förhållande mellan LDL och HDL, över cirka 4:1, betraktas som en riskfaktor, medan ett normalt värde ligger runt 3:1 eller lägre. LDL kallas därför ofta för "det onda kolesterolet".
HDL (high-density lipoproteins) gör motsatsen till LDL: de samlar upp överskottskolesterol från blodbanan och cellerna och transporterar det tillbaka till levern, där det antingen bryts ner eller återanvänds. Eftersom HDL rensar blodkärlen från kolesterol betraktas det som det "friska" eller "godta" kolesterolet. Höga HDL-nivåer är därför kopplade till lägre risk för hjärt-kärlsjukdom.
Tillsammans ser de fyra lipoproteinerna till att fett tas upp från maten, distribueras till kroppens celler och att överskottskolesterol återvinns. En god balans – låga LDL-värden och höga HDL-värden – är viktig för ett friskt hjärta och friska blodkärl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online