Mat och kost under den elisabetanska eran

Under den elisabetanska tiden, som utspelade sig i England under slutet av 1500-talet, hade människor mycket begränsade kunskaper om näring och vad som utgjorde en hälsosam kost. Maten blev därför snarare ett tecken på status och rikedom än på hälsa och välbefinnande. Denna betoning på överdriven konsumtion, kombinerad med religiösa krav som långa fasta perioder, gör den elisabetanska kosten till något som knappast är värt att återskapa i dag.

Elisabetansk mat

Under den elisabetanska eran betraktade de rika obearbetad mat, såsom frukt och grönsaker, med misstänksamhet och konsumerade därför mycket lite av detta. Frukt och grönsaker var reserverade för de fattiga, för vilka "mat från jorden" ansågs lämplig. Även mejeriprodukter sågs ned på av de förmögna elisabetanerna och betraktades därför som fattigmansmat.

De rika elisabetanerna föredrog istället att visa upp sin status genom att äta stora mängder kött. Rätterna spände från det vanliga, som fläsk, kyckling, kanin och nötkött, till det udda och till synes oaptitliga, som kokt duva och kalvfötter.

Elisabetanska måltider

Många elisabetanska måltider serverades i bankettstil, där värden ville imponera på gästerna genom måltidens innehåll. Elisabetanska måltider var därför ofta storslagna fester där minnesvärda visuella uppvisningar och ett överflöd av mat var centrala element. Måltiden intogs utan bestick – standarden var att man skar en skiva kött med kniv och sedan åt det med hjälp av ett bröd som tallrik.

Elisabetanerna drack dessutom stora mängder olika ölsorter, inklusive mjöd – en söt alkoholhaltig dryck – som avnjöts av alla samhällsklasser, från fattiga till rika.

Den elisabetanska kosten

Eftersom adeln under den elisabetanska eran såg ned på frukt, grönsaker och mejeriprodukter saknade deras kost många viktiga vitaminer och mineraler, bland annat C-vitamin, kalcium och fibrer. Denna näringsbrist ledde till en rad hälsoproblem, som dåliga tänder och hudsjukdomar.

Faktum är att dåliga eller svartnade tänder till och med blev moderiktiga. Människor spenderade stora summor pengar på socker – som då var en dyrbar handelsvara – eftersom det var känt för att svartfärga tänderna. Om socker inte var tillgängligt använde vissa elisabetaner till och med kosmetika för att ge tänderna en svart färg.