
När det gäller kroppsmasseindex (BMI) är ett lägre värde i allmänhet bättre – men bara inom det normala intervallet. BMI beräknas genom att dela en persons vikt i kilogram med kvadraten av längden i meter. Detta mått används för att uppskatta mängden kroppsfett utifrån vikt och längd.
BMI indelas i följande kategorier:
- Under 18,5: Undervikt
- 18,5–24,9: Normalvikt
- 25,0–29,9: Övervikt
- 30,0 och högre: Fetma
Ett BMI inom normalintervallet (18,5–24,9) anses generellt vara mest fördelaktigt för hälsan. Det är dock viktigt att komma ihåg att undervikt (BMI under 18,5) också kan medföra hälsorisker, exempelvis försvagat immunförsvar, benskörhet och näringsbrist. Målet bör därför alltid vara att hålla sig inom det normala intervallet – inte att sträva efter så lågt värde som möjligt.
Ett högt BMI tyder på överflödig kroppsvikt, vilket kan öka risken för flera allvarliga hälsoproblem, bland annat:
- Hjärt-kärlsjukdomar
- Stroke
- Typ 2-diabetes
- Vissa cancerformer
- Andra kroniska sjukdomar
Därför rekommenderas det i allmänhet att sikta mot ett BMI inom det normala området.
Kom ihåg att BMI endast är ett av flera verktyg för att bedöma viktnivå och hälsa. Det bör aldrig användas som enskilt mått för att avgöra hälsorisker. Individuella faktorer som muskelmassa, kroppssammansättning, ålder och allmän hälsa måste också tas i beaktande. En idrottare med hög muskelmassa kan till exempel ha ett högt BMI utan att bära på överskottsfett.
För en komplett bild av din hälsa är det alltid bäst att rådfråga vårdpersonal, som kan kombinera BMI med andra mått som midjemått, blodtryck och blodvärden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online