Tack vare mediernas ständiga fokus på fetmaepidemin i USA vet de flesta att de två största bidragande orsakerna är en dålig kost och för lite motion. Med tanke på att fet och kaloririk mat i kombination med en stillasittande livsstil leder till övervikt skulle man kunna tro att personer med övervikt tränade mer. Ändå visar verkligheten att de som behöver motion som mest ofta tränar minst. Här är några av de viktigaste förklaringarna.
En person med fetma har ofta en nedsatt förmåga att utföra fysisk ansträngning. Efter år, eller kanske ett helt liv, utan träning är muskeltonusen svag och den kardiovaskulära konditionen kraftigt försämrad. Personliga tränare, som Matt Siaperas, berättar att en kraftigt överviktig person som söker hjälp för att gå ner i vikt ofta blir andfådd redan av att gå uppför en trappa. Insikten om hur lite man klarar av i början kan leda till att personen tror att träningen aldrig kommer att räcka till för att gå ner i vikt – och då väljer många att inte träna alls.
Oavsett om fetman beror på livsstilen eller på genetiken spelar känslor en stor roll för att komma igång med en träningsrutin som leder till viktminskning. I boken "The Obesity Reality: A Comprehensive Approach to a Growing Problem" från 2012 skriver läkaren Naheed Ali att en person med fetma kan lida av negativ kroppsbild, eftersom samhället lägger så stort värde vid fysisk perfektion – framför allt vid en slank kropp. Avsaknaden av känslomässigt och motivationellt stöd för att träna och komma i form utgör ytterligare ett hinder för överviktiga.
Länge har det accepterats att överviktiga amerikaner helt enkelt saknar viljestyrkan att förändra sin situation. I sin bok "Why We Get Fat: And What to Do About It" från 2010 skriver Gary Taubes att redan på 1920-talet skyllde man fetma på att överviktiga inte var beredda att göra en ansträngning för att förbättra sin hälsa och kondition. När samhället ständigt erbjuder ursäkten – att du inte har en tillräckligt stark vilja eller självdisciplin för att börja träna – blir det lätt att avfärda motion helt och acceptera sin vikt.
Nyckeln till förändring är att hjälpa en person med fetma att se vad som är möjligt att uppnå med träning, samtidigt som motivationellt stöd erbjuds. Personlige tränaren Matt Siaperas pekar på de framgångar han sett med gruppträning och träning en-till-en. Att sätta små, uppnåeliga mål är utgångspunkten – till exempel att låta en överviktig klient gå på löpband i tio minuter i början och sedan öka tiden och hastigheten i takt med att konditionen förbättras. När klienten förstår att hen inte förväntas klara omöjliga träningsuppgifter börjar hen känna sig mer bekväm på gymmet. Stödet och uppmuntran från tränaren är viktiga motivationsfaktorer, men när kilona börjar smälta och konditionen förbättras märker klienten att hen mår bättre både psykiskt och fysiskt. Håller klienten i gång tillräckligt länge för att se dessa resultat blir resultaten i sig den starkaste motivationen – och då är chansen mycket större att hen fortsätter med sin träningsrutin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online