Magnesiumoxid, ofta kallat magnesia, är ett naturligt förekommande mineral som återfinns i berggrunden. I sin rena naturform kallas mineralet periklas. Den kemiska beteckningen är MgO, vilket återspeglar att ämnet bildas genom en jonbindning mellan en magnesiumjon (Mg) och en syrejon (O). Detta vita pulver besitter en rad värdefulla egenskaper som gör det idealiskt för både industriella och medicinska tillämpningar.
Magnesiumoxid har flera egenskaper som gör det särskilt användbart inom elektrotekniska applikationer och som byggmaterial. Magnesia har god eldfasthet, vilket innebär att materialet behåller sin styrka även vid höga temperaturer. Det är dessutom korrosionsbeständigt. Vidare har magnesiumoxid hög värmekonduktivitet men låg elektrisk konduktivitet – det kan alltså effektivt leda värme men inte elektricitet.
Magnesiumoxid används vid tillverkning av cement och andra byggmaterial, däribland tegelstenar. Inom byggnadsbranschen föredras ofta väggskivor baserade på magnesiumoxid eftersom de är brandhärdiga, fuktbeständiga och därmed motståndskraftiga mot mögel – samtidigt som de är starka och hållbara.
Materialet används också ofta i värmeelement, exempelvis i lagringsovningar och tvättmaskiner, tack vare sin förmåga att leda värme utan att leda ström.
Magnesiumoxids motståndskraft mot fukt gör det dessutom användbart inom andra områden: bibliotek använder det för att bevara sina böcker, medan bergsklättrare använder ämnet som klätterkalk för att minska svett och fukt på händerna.
För medicinskt bruk finns magnesiumoxid i tablett- och kapselform för oral användning. Det tas vanligtvis för att lindra sura uppstötningar, halsbränna och sur mage. Ämnet kan även fungera som laxermedel för kortvarigt bruk, till exempel för att tömma tarmarna inför en operation. Eftersom magnesium är ett livsnödvändigt mineral kan magnesiumoxid dessutom tas som kosttillskott när kosten inte ger tillräckligt med magnesium.
Magnesiumoxid finns i flera olika formuleringar och säljs receptfritt. Preparatet ska dock endast tas enligt anvisning – rådfråga därför alltid din läkare och följ bruksanvisningen på förpackningen noggrant. Används magnesiumoxid som laxermedel bör det intas tillsammans med ett helt glas (cirka 2,5 deciliter) vätska, och behandlingen ska inte pågå längre än en vecka utan att läkaren sagt annat. Eftersom ämnet kan ha en obehaglig smak rekommenderas det att det intas tillsammans med fruktjuice.
Magnesiumoxid kan orsaka vissa oönskade biverkningar. De vanligaste är magkramper och diarré. Om dessa inte går över eller blir kraftiga bör du kontakta din läkare. Upplever du utslag, klåda, yrsel, humörsvängningar, svaghet, illamående eller kräkningar ska du omedelbart söka vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online